Varför jag funkar som jag gör.
Eller...
det är kanske så det ska vara.
Tänkte berätta lite om mig själv,
vet inte om ni tycker att det blir så intressant men jag tänkte berätta vad som döljer sig bakom den Fundersamma krutkärringen...
Jag: Bor i Skåneland,
närmare bestämt i Malmö.
Arbetar: I vården
Tycker om: Livet och den jag delar det med
Funderar: På massor massor...
Ibland känns det som om min hjärna går på högvarv i mitt inre,
Men,
jag kan också gå helt in i mig själv och kan då komma på mig själv med att jag faktiskt befinner mig just här och nu.
Känns det luddigt?
Lite svårt att förklara,
men så är det.
I jobbet är jag dock en annan person eftersom jag arbetar med människor.
Då är det fokus hela vägen.
På vägen till och från mitt arbete kan jag analysera hela min väg,
liksom disssikera varje upplevelse,
varje känsla och varje doft som möter mig.
Då är det liksom bara jag och det som möter mig på min väg.
Jag kan hitta en fin sten eller ett löv eller kanske en känsla som kan göra mig upprymd och som jag kan ta med mig.
Jag kan facineras av en spindel i sitt nät som kravlar sig sakta upp.
Jag kan facineras av en gammal byggnad,
eller ett hus,
och då går tankarna till hurvida detta hus kunde tala om vad som skett under alla dessa år och hur människorna som bott där egentligen hade det.
Jag kan möta människor på min väg som jag inte känner och komma att tänka på hur denna person kanske lever eller vart han/hon är på väg.
Jag vet att detta låter flummigt,
men jag är ingen flummig människa som bara glider runt utan fokus på livet.
Jag är tvärtom väldigt noggrann och vill ha mina regler på hur mitt liv ska fungera.
Nu är maken och jag väldigt lika varandra i vårt sätt att leva och att umgås med varandra.
Vi har liksom stakat upp vårt liv så som vi vill ha det.
Det är väl därför att det funkar så bra mellan oss.
Vi vill ha det på vårt sätt,
och visst måste man kompromissa ibland,
visst måste man ge sig ibland,
och visst måste man jämka ibland.
Men det är ju det som är livet.
Skrattet är inte långt borta från mig,
och maken brukar säga,
-Det är bland annat ditt glada och mycket spontana skratt och glädje som jag älskar hos dig!
Ingen kunde sagt det finare än min älskade make.
Ofta går mina tankar till min fina,
stora,
högljudda,
bullriga familj.
Vet ju att de har sina egna liv,
med allt vad det innebär men ibland är det svårt att ta in att det faktiskt är så.
Vet ju att de verkligen inte behöver eller ska informera mig om allt som händer.
Men ibland är det inte så lätt.
Detta var lite om vad som finns bakom bloggen om den
Fundersamma Krutkärringen.
Låt inte dagarna bara flyta på,
ta dig tid till att uppleva saker som möter dig.
Tänk till,
det är ditt liv och det blir vad du gör det till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar