Har precis spenderat min lediga tid med att titta på Svtplay.
En dokumentärfilm som handlar om vårdboendet Paradiset o om en kvinna som kommer från Persien o alltså bara pratar persiska.
En mycket fin film som tar upp det där med att bli gammal o hamna på ett hem.
En främmande värld där alla talar svenska o ingen förstår.
O där man klassas som en individ som inte kan förstå.
Tänk dig att detta är du,
du har dina vanor o dina sedvänjor som i mångt o mycket skiljer sig från den svenska världen. Det kanske finns människor som har liten förståelse för att du är olik,
o för att du inte förstår.
Du har kanske bara ett par ord som du kan göra dig förstådd med.
Du har dina sånger från ditt hemland som sitter fastnaglade i huvudet o som du sjunger om o om igen.
Det känns som om de andra inte gillar det...
men i själva verket så förstår dom inte.
Lika lite förstår dom din musik som du förstår deras...
Du försöker att nå personalen,
du pratar med dom,
men de svarar inte.
Det kan kännas som om dom ignorerar dig.
När det e dax för dusch säger du gång på gång att du vill ha dörren stängd så att värmen inte försvinner o för att du fryser.
Dörren förblir öppen...
personalen förstår inte..
Häng upp min klänning på kroken där säger du...
klänningen åker ner i tvättkorgen...
personalen förstår inte.
För personalen kan det kännas som om du bara e en person som bara tjatar o gnatar men som i själva verket försöker ha en konversation.
Men du förstår inte...
vi förstår inte.
Du e van vid att ha hela din stora familj runt i kring dig...
nu e du bara ensam...
ensam,
trots att det hela tiden finns människor omkring dig.
Du vill inte sitta med de andra o titta på Tv...
du förstår ju inget ändå.
De andra pratar med varandra...
men du förstår inget.
Mörkret sänker sig utanför...
det e dax att krypa i säng.
I dina drömmar är du åter tillbaka...
till ditt land,
dina släktingar o det liv som du en gång levde.
Vad e detta för värld?
Vem har lämnat dig här?
Varför?
Vill hem...
Ingen förstår...
Ingen...
Det här är tänkvärt.
Vill även tillägga att innehållet i mitt inlägg inte helt stämmer överens med filmens,
jag talar mycket av egen erfarenhet.
Personalen på Paradiset gör ett mycket gott arbete med att försöka att förstå,
men det e inte alltid så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar