Så här är det alltså...

Nu är det inte många dagar kvar...

Och jag har märkt en viss depression på "di gamle" på himmet.

Likadant är det varje år och kanske är det så att de minns jularna när de själva var mer aktiva inför julen och nu finns det inte längre mycket att göra och mycket som man kunnat men inte bemästrar mera.

 

En del kommer ju ifrån länder där man aldrig firat jul och det kan bli ett problem känner jag.

Ett problem om att man inte äter en viss sorts mat och inte begriper sig på våra julsånger.

Aktiviteten är stor på vårt konceptboende men få av di gamle varken vill eller orkar med det.

Vi myser mest på vår lilla paviljong och försöker att ta det med måtta.

Sitta ner och prata en stund är ju guld värt för dem,

men man märker tydligt av det här med att...

kunde-det-inte-snart-vara-över-tänket hos dem.

 

Maken tog fram ett par cd-skivor med julmusik som jag hade med mig idag, 

de vi har är ganska uttjatade vid detta laget.

Inte det i heller blev så uppskattat märkte jag.

Det bli jul i alla fall och vi får ta det som det kommer,

men undertecknad behöver inte fundera så mycket på det för jag kommer inte att finnas där ändå.

Dagen har väl varit sådär med tanke på det ovan,

och trött som en väggalus kom jag äntligen hem till mitt.

Sådana dagar som denna förekommer alltså också i min jobbevardag.

I morgon väntar kvällsjobb och sedan stundar min jobbehelg.

Men den kommer jag snabbbt att ta mig igenom för snart börjar min julledighet.