Litet prov på en ny app jag installerat

Please check out my photo. Check out this application: https://market.android.com/details?id=com.roidapp.photogrid Sent from my Android.

Pucko som man e...

Ni vet dom där emballagen som man får kebab i...
Det där vita...

Hur som helst så var jag nere hos vår kebabgubbe o handlade medan blivande gick ett annat ärende. När jag kom tillbaka var han inte hemma ännu så jag satte ugnen på 50 grader o satte in förpackningarna.

Kan bara säga detta...
Gör Inte Som Jag!!!!!!!!

Känner mig lite som ett pucko...
Plasten smalt ju o låg som ett täcke över hela härligheten.
Blivande fick gå iväg efter ny mat...

Ännu ingen plusgrad synlig

Minus, minus, minus...
kallt, kallt, kallt...
halt, halt, halt.

Kikade precis ut genom mitt fönster o konstaterade att grannarna mitt emot håller på att flytta. En man kommer ut från porten med 3 kartonger i sin famn. Styr sina steg mot lastbilen o stegar upp på rampen...
Plötsligt flyger kartongerna upp i luften o mannen faller huvudstupa.

Jag blev alldeles stum...denna j-kla kyla gör ju att allt man sätter fötterna på blir till en isgata.

Allt gick tack o lov bra för han reste sig upp en stund senare, men gned på sitt förmodligen ömma ben...
lite blåslagen kommer han nog att bli i alla fall.

Jag har själv känt benen hålla på att försvinna under mig ett par ggr denna kalla vinter.
Men peppar, peppar än så har jag lyckats hålla mig kvar.

Jag jobbar med äldre människor som ni säkert har förstått, ni som läser min blogg.
O en sak begriper inte jag...
Möter dem jämt o ständigt...
Dessa äldre människor med rullatorn i största hugg o med ett antal kassar förankrade på handtagen, kämpar sig genom snömodden, över trottoarkanter o is fläckade gator.
Fattar liksom inte vad dom ska ute att göra, att dom bara vågar.

Själv e jag ganska trött på minusgrader just nu.

Julchokladtomte

Vissa saker näns man bara inte sätta tänderna i. Denna fick blivande o jag av fina Martin i julas.  Han har minsann både solglasögon o mobiltelefon...

Vad göra?

Lite om gårdagen

Igår jobbade jag kvällspass med en ny kollega som börjat på min paviljong. Ny o ny förresten, han har varit hos oss nu i ca 5 månader o har kommit bra in i jobbet tycker jag.
Mycket trevlig o sympatisk att jobba med.

Kvällen var hyfsat bra men ibland känns det som om det bara e vissa som tar tag i saker o får dom fixade,
o i detta fallet e det jag.
Vi personal har två st rum vardera som vi e ansvariga på o jag blir lite trött på att de saker som ska göras enligt genomförandeplanen inte fungerar.

Ibland tänker jag att det e kanske jag som tar tag i för många grejer o inte låter mina kolleger komma fram, kanske e det jag som fixar o donar för mycket?

Kanske e det så?

Jag vet inte...
Jag vill ju bara att det ska funka!!!

Har ibland tänkt på att lägga ner en smula, att tänka att det där får nån annan ta tag i...
Har bara lite svårt för det, det e liksom inte jag.

Hur f-n gör man?
Ska jag låta saker o ting bero lite o se vad som händer?

Igår när jag kom hem o slutligen hamnade i tvsoffan kände jag att jag jobbat för två medan kollegan bara sprang omkring o var trevlig o kände samhörighet med brukarna.
Visst,
den biten ska det finnas mycket av i mitt arbete, men ibland måste det praktiska gå före inför den stundande egenkontrollen i nästa vecka.

E jag för ambitiös?

Sen till råga på allt kommer jag att få gå på nutitions kurs, o detta på min lediga dag. Ingen annan med behörighet kan gå, så det blir lilla jag...igen.

Detta inlägg blev till eftersom jag för tillfället har mycket i mitt huvud som jag inte bara kan släppa.
O jag känner mig själv, jag var bara tvungen att skriva av mig för då känns det bättre efteråt.

Nu ska jag ta itu med jobbebloggen, sen blir det till att ge sig iväg.