fredag 7 februari 2014
När fina maken och jag gick om varandra...
2 gånger till och med,
och vi var ändå alldeles i närheten av varandra.
Det var så här...
Maken hade varit och lämnat bilen hos bildoktorn och tog därmed bussen till jobbet.
Efter det så lånade han svärsonens bil för att åka till friidrotten med bonusen.
Jag hade kvällspass och slutade kl 21.00.
Makens batteri i mobilen höll på att dö ut och 21.00 fick jag ett sms om att han skulle anlända till GAT ca 21.25 med sin buss.
 |
| Bilden är från busshållplatsen och kl är 21.15 |
Jag stod vid busshållplatsen och väntade på min buss som skulle ta mig hem när en fin kollega stannade och erbjöd mig skjuts hem.
Vi körde iväg,
och när jag var nästan hemma ringde maken för att höra var jag befann mig.
Jag meddelade att jag var i kollegans bil vid Amiralsbron och min fina stod vid den hållplatsen som jag brukar hoppa av på.
Lite missförstånd uppstod och maken promenerade till Amiralsbron för att möta upp mig medan jag promenerade hemåt efter att blivit avsläppt av fina kollegan.
Då ringde min mobil igen och en orolig make kunde inte hitta mig vid bron.
Det blev ju bara korta samtal mellan oss p.g.a. dåligt med batteri och ingen riktig kommunikation.
Inte kul när det blir så,
men det var extra skönt att krypa ner i soffan när vi kom hem båda trötta efter dagen.
Lite klassiskt i högtalarna
sen blev det läggdax för oss.
Fina A, hon är kär så det lyser om henne...
Igår kom en fin kollega till mig in på min lilla paviljong.
Hon hade sett mig på bussen och kom in för att prata lite.
Pluggar gör hon för tillfället till Ssk och jag hade inte sett henne på ett tag och undrade naturligtvis vad det blivit av henne.
Hon var så glad och uppspelt så jag ryser nu när jag sitter här.
Hon var KÄR!
KÄR så att det lyste om henne.
En tur till föräldrarna i Spanien hade gjort henne så här KÄR.
En kille från Cuba hade gjort henne så här KÄR.
Hon berättade att det var delvis min förtjänst att hon tagit ett beslut.
Att det jag berättat om min dotters charterresa till Turkiet där hon blev kär och att det efter många turer ledde till att hon och hennes turkiska make nu befinner sig mitt upp i livet här i Sverige.
Jag är sååå glad för hennes skull för jag tycker verkligen om henne som människa.
Fina A.
Go for it!!!!
Varför stiga upp när man inte behöver det...
Här sitter jag framför bloggen kl 7.00 på min lediga dag.
Blev så sugen på pressokaffe efter det att käre maken gått till jobbet.
Kunde ju ha sovit en stund till men nu sitter jag här.
TGIF efter veckans jobb!
Det har varit mycket på jobb de senaste två veckorna men inte kunde jag somna om igen.
Kan ju ta en powernap lite senare idag.
Igår fick jag världens magkatarr strax innan jag skulle sluta jobbet.
Sån smärta har jag nog aldrig känt tidigare.
Tog en lite större dos av gaviscone och lade mig när jag kom hem.
Det släppte ganska snabbt,
efter ca 45 min kände jag mig helt återställd igen.
Tur att man har saker hemma när det slår till.
Pratade med mina kolleger som rekommenderade en massa olika apoteksvaror men jag tror att det är ganska individuellt det där.
Gaviscone gav de mig på sjukhuset en gång för någon vecka sedan när jag inte kunde stå upprätt ens en gång.
Men de kallade det för en coctail eftersom de blandat det med bedövningsmedlet Xylocain.
Fick då dricka det med sugrör eftersom det just är en bedövningsvätska som skulle ner till det onda och inte bedöva munnen eller svalget.
Tilläggas skall är att de trodde att de handlade om helt andra saker än magkatarr den gången vilket jag också trodde,
och snacka om att man blev lite ängslig denna gången med.
Jag tror att mina senaste två veckor på jobbet då det verkligen har varit massor tog ut sin rätt.
En praktikant som fullkomligt suger all energi ur en,
samt möten och alla brukare som varit lite oroliga den senaste tiden gjorde att det blev som det blev.
Man känner ju sig själv,
för så länge man jobbar och är igång så känns det ganska bra.
Men när jag kom till slutsatsen att det bara var ca en timme till hemgång med följande ledighet,
då lade jag ner liksom och då passade magkatarren på att slå till ordentligt.
Kände mig dock helt återställd när maken kom hem så vi började att laga mat han och jag.
Det är så mysigt i vårt lilla kök då.
Lite svag "matlagningsmusik" som vi kallar det och maken plockar fram ingredienserna.
Timjankyckling med svamprisonirisotto blev det och det var himla himla gott.
Risonirisotton blandades med champinjoner, gul lök, vitlök, och zucchini som först fräst en stund i lite olivolja.
Sen kyckling som stektes gyllenbruna med salt,
svartpeppar och timjan.
Älskar den perfekta blandningen av grönsaker och kött som Linas matkasse gör det.
Ibland kan man tycka att det kanske borde ingå mer kryddor i köttet eller kycklingen när man tillagar det,
men de andra tillbehören gör att det blir en helhet av smaker.
Dagen idag innebär en tur downtown så småningom men främst av allt ledighet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)