Jordgubbar nu tänker ni väl...

Men saken är den att dessa har jag fått av en brukare på jobb och jag tyckte att de var så himla gulliga att de ska få en hedersplats där nu tomtefar står och har blivit så trött i sina ben.

Tycks som om man riktigt kan se att hans ansikte blir mer och mer pinat.

Julen ut och sommaren in...

eller ja kanske inte riktigt så...

men lite lite av våren kanske.

 

Oj vad jag längtar efter ljuset nu.

Varenda dag går i gråtecken om man ser till vädret i alla fall.

Kan ju undras om vi får någon vinter i år.

Här nere i Skåneland ligger temperaturen på 9+.

Dis och dimma varvat med regndroppar som bara faller.

Tråkigt så det förslår!

Maken tittar på handboll nu och det hörs kan jag lova.

Sen blir det sista avsnittet av Maria Wern.

Väldigt, 

väldigt spännande kan man tycka men jag tyckte att de fokuserade lite för mycket kring de ensamma tjejerna i huset på Stora Karlsö.

Vad kommer nu att hända ikväll tro?

 Svensk dramaserie från 2012. 

När Maria Wern utsätts för anonyma dödshot och ett attentatsförsök beordras hon att söka skydd. Tillsammans med några väninnor beger hon sig till Stora Karlsö. Marias kollegor gör allt för att spåra den skyldige men mördaren har följt efter Maria ut på ön.

Någonstans måste ju jakten på den som förföljer Maria ta sin början,

i alla fall för betrakataren.

Som det är nu verkar det som om han avverkar tjejerna en efter en med att antingen mörda dem eller kasta dem utför stupet.

Den som lever får väl se.

Baka och laga middag på en och samma gång...

Kan man det tänkte jag som egentligen inte alls har svårt för att ha många bollar i luften.

Klart man kan tänkte jag och skred till verket medan käre maken skakade en stund på huvudet.

Degen är satt och middagen är färdig.
Lite blandfärs på stekjärnet,
en pressad vitlöksklyfta och en köttbuljong röres i,
salt,
peppar,
lite kinesisk soya.
Ris till detta också lingon förstås och middagen var färdig.
 

Nu ska bara bullarna rullas och vi kan äta under tiden.

I morgon åker julen ut här hemma och jag känner för första gången på länge att det går framåt efter min influensa.

Blev ju sjukskriven veckan ut och det var välbehövligt kan jag säga.

Maken känner sig i alla fall bättre han med för nu lägger han in musik i sin musikdator.

Det brummar oroväckande från den just nu...

 

Funderingarna går vidare...

Mina funderingar idag går så här...

Angående fallolyckor och andra incidenter där barn är inblandade.

Jag tänker på den mediarapportering som har väckt frågor och inte minst debatter om barn som vistas på dagis/förskolor.

När man läser och lyssnar på radio/tv så förundras jag lite.

Det är ju faktiskt så att hemmets sk. trygga vrå är den mest farliga platsen för barn, 

åtminstone mindreåriga

 då de inte riktigt har grepp om omvärlden.

Barn har väl i alla årtiondnen ramlat och slagit sig,

fallit omkull i trappan, 

blivit puttad/knuffad av ett annat barn,

blivit biten i armen/fingret av ett annat barn.

Jag säger inte att detta är ok,

men på något vis känns det inte rätt att hänga ut dagis/förskolor.

Jag håller med om att barngrupperna blivit för stora,

personalen har inte resurser till att passa/aktivera alla dessa barn.

Hur många mindreåriga barn finns det inte som leker utomhus själva på en närliggande lekplats?

Dessa lekplatser har minsann inget staket som kan/ska hålla kvar barnet.

Vissa lekplatser har klätterställningar,

om barnet vistas där utan tillsyn kan det hända hemska saker som man helst inte vill orda om och ej heller skriva om.

Hur många barn förolyckas inte under sina föräldrars ansvar?

Finns det månde någon statistik som är gjord mellan dessa två platser

hemmet-förskolan?