Mina fina i NY

Bilder från The brittisk musik experience

Så himla mycket att både se och uppleva.

Malmöfestivalen i ett nötskal

Bor man som maken och jag gör, ca 500 m från inkörsporten (så att säga) så kan man inte undgå att märka att allt inte är som vanligt.
Tilläggas skall är att vi inte störs av detta eftersom vi bor längre ner på gatan men ändå nära. Ja, detta är kanske inte så lätt att förstå,  men så är det.

Som sagt, Malmöfestivalen är i full gång och man väljer ju själv hur, när och om man vill vara delaktig.
Jag och min make VILL,
men igår blev det för mycket av det.

Maken kom hem efter en cykeltur och vi bestämde att vi skulle gå ner och äta grillad kyckling med idahoe potatis och lime sås. Vårt favorit ställe.
De glada tillropen varvat med skratt och musik gjorde att vi kände att detta blir bra.
Vi äntrade nyrenoverade Kaptensbron och möttes av hundratals människor som förmodligen hade fått samma idé som vi. Döm om vår (förmodligen ganska naiva) förvåning över dessa köer till matstånden.
Det var köer så långt ögat nådde och långt mer därtill.
Vi ändrade vårt menytänk och spanade vidare, men det var liksom ingen idé. 
Jag hade bara blivit gnälligare om jag skulle vänta på att få något i magen när jag bedömde att väntetiden var ca 45 min i varje matkö.
En undran, var alla desa människor lika hungriga som jag/vi?
Kanske ett system kunde upprättas nästa år.

KÖ 1: LITE SUGEN PÅ NÅT GOTT
KÖ2:  HUNGRIG
KÖ3:  MYCKET HUNGRIG
KÖ4:  VRÅLHUNGRIG
KÖ5:  JAG HÅLLER PÅ ATT DÖ AV HUNGER

Vill ni veta hur det slutade?

Vi blev en av de 5 som ställde oss i kön till Orvars korvar.
Glada i hågen gick vi hem med korv och mos,
åt i köket,
slängde oss ner i soffan och tittade på ännu ett avsnitt av Treme.

JAG ÄLSKAR MALMÖFESTIVALEN, UPPRIKTIGT!!!