En verklig värkdag

Vilken värkdag...

Det började smygande i lördags, 

och sedan blev det bara värre och värre.

Är rädd att jag ska komma till samma stadie som jag var för ca ett år sedan.

Åkte till jobb som vanligt i morse men upptäckte snart att de tunga lyft som vi har inte skulle funka för mig.

Klockan 8.00 körde min kollega in mig på kontoret för att jag skulle kunna ringa till Vårdhuset i Malmö som är min nya vårdenhet som jag har listat mig till.

De lovade guld och gröna skogar när de värvade mig och maken någon gång i somras.

Du har plats 13 i kön sa en röst och kl var dår ca 2 min över åtta.

Ca en kvart senare var det min tur och det gick ju förhållandevis snabbt.

Fick en ganska vresig måndagssur dam i luren som efter det att jag förklarat mitt dilemma genast sa att de inte hade fler tider kvar...

Jag började ringa kl 8.00 sa jag, tiderna kan väl inte redan vara slut.

Det jag kan erbjuda dig är en tid till en sjukgymnast på onsdag kl 13.00.

Men det var inte det som jag ville...

 

 

 

Dels blev jag inte mött som patient som sökte vård av denna vresiga dam och dels känns det som om det var lite mycket de lovade när de gick ut och värvade folk.

 

 

 

 

Här är en som ska upp med tuppen och ringa på nytt i morgon...