Dagen började lugnt och fint.
Uppe med tuppen 04.50...
Upptäckte efter en stund när jag var färdig med morgonbesyren att jag helt plötsligt hade ganska gott om tid.
Blommorna fick lite omvårdnad innan det var dags att bege sig ner till busshållplatsen.
Till min stora glädje så var "min" busshållplats öppen igen så nu slapp jag att traska ner till Triangeln som jag gjort i åtskilliga veckor nu.
Vädret var fint och luften så där behagligt ljum men mörkt så in i graven.
Som tidigare skrivit i inlägg så var det inte många människor jag mötte.
Väl på jobb startade dagen med en morgonrapport som talade om att natten varit lugn.
När kära kollegan kom startade vi med en kopp kaffe och en rapport från dagens syrra.
Allt lugnt hitintills.
"Alla" var uppe,
tvättade,
medicinerade,
och rakade (de som behövde det förstås)
innan klockan hunnit bli nio.
Förmiddagen flöt på och kollegan och jag konstaterade att vi fått gjort massor.
Jobbar bra med denna nya kollega som passar så bra in på vår lilla paviljong.
Sen blev det lite mindre roligt,
jag och kollegan undrade stilla vad som egentligen hände.
Men jag tror att det smittar av sig faktiskt,
blir en orolig så blir flera det.
Nåväl,
klockan blev äntligen två och jag kunde lugnt och stilla lämna över till mina andra kolleger som nu anlänt.
Med pust och stånk sjönk jag djupt ner på sätet i bussen och försvann in i mina egna tankar....
Vilade en stund när jag kom hem,
sen tog jag fram min nya silwer,
satte på lite smoothjazz och inväntade maken.
Vi hade en del att prata om medan vi tillagade Linas ratatouille med lammkorv.
Så blir det när man jobbar en del kvällar och inte hinner med någon vidare update sinsemellan.
Lite källsortering efter maten samt en god espresso hann vi också med.
Just nu pratar maken med mig inifrån sin klädkammare och jag hör inte ett skvatt av han säger...
