Stod och funderade över en sak när jag började plocka fram ingredienserna till middagen.
Det här med att fördela arbetsuppgifterna hemma när båda jobbar behöver egentligen inte bli så himla knepigt om man bara kan komma överens liksom.
Och det är en sak som vi kan...
maken och jag.
Eftersom jag inte är innehavare av något så kallat körkort så blir det makens lott när vi inte gör det tillsammans förstås.
Städningen fixar jag för det mesta men undantaget är fönsterputsningen och i viss mån dammsugningen.
Min värk i armarna fixar nämligen stundtals inte detta moment.
Matlagningen gör vi tillsammans och han har blivit en hejare på det.
Himla mycket roligare att göra saker tillsammans.
Nu är vi ju bara två här hemma om man inte räknar in dammråttorna förstås (som i skrivande stund finns lite här och var har jag sett)
Vi bestämmer ju själv när och hur det där med städning ska ske.
Ibland känns det dock som om man inte hinner med hemmet.
Men mina knastider till jobbtider så tar jag varje ledig stund till att vila.
Jobbet tar mycket på krafterna men jag skulle ändå vilja säga att jag har världens bästa yrke.
Kanske inte alla håller med mig där men det gör inget.
Nu kanske en del av er undrar vad det är jag jobbar med egentligen.
Och för er som inte vet ska jag tala om att jag arbetar som undersköterska på världens bästa arbetsplats.
Så det så!
