Landets tysta tzunamin

Så kallar Aftonbladets utsända Carina Bergfeldt livet för kvinnorna i Afghanistan. Läs artikeln på Aftonbladet.se den 10/9-2013.

Detta som följer är mina tankar...

Ingen tid i livet är bra säger en av kvinnorna som Carina intervjuar.

Mina tankar..
Hur kan det vara så här i den tiden som vi lever i nu.
Hur kan detta förekomma i vår värld, att kvinnor inte är värda någonting.
Att de inte kan göra något som är bra.
Att de blir bortgifta som barn.
Att de blir förälder till barn.
Att barn föder barn.
Att söner är viktigare än döttrar.
Att världen har stannat mer än hundra år tillbaka.
Att det inte sker några förändringar alls.
Att religionen styr efter gammalt och förlegat tänk.
Att de fortfarande inte har något värde alls.
Att de är bara något som man kan trampa på.
Att de är slavar till sina män.
Att de blir slagna som djur om de inte lyder och underkastar sig.

Jag mår dåligt när jag läser sånt. Men ändå så gör jag det. HUR OCH NÄR SKA VÄRLDEN FÖRÄNDRAS?
Ska detta verkligen fortgå på 2000-talet?

Dofterna omkring oss

Med risk för att sjunka ner i något djupt så tar jag ändå mitt tillfälle och skriver lite om mina funderingar denna tisdag.
Jag kan fundera väldigt mycket på olika saker som finns runt omkring oss och ibland blir mina funderingar till ord som jag helt enkelt måste dela med mig.

Har ni någon gång tänkt på dofterna som omger oss?
Alla dessa lukter som frivilligt eller ofrivilligt kittlar din näsa var du än befinner dig?

Alla dofter är av förklarliga skäl inte lika angenäma, men de finns där antingen du vill eller ej.
Vissa dofter tar jag med mig och håller dom kvar liksom.
Håller dom kvar i ett utrymme som bara är mitt. Då kan jag ta fram dom ett och ett,
precis när jag vill och känner för det.
Eller när jag bara vill sjunka ner i min lilla värld.

I min stad kan man förnimma lukten av olika sorters levande varelser, där mer än hälften är människor.
Doften av maskiner, grus, olja, svett och metall som utger resultatet av en bro som håller på att renoveras.
Doften från en restaurang vid lunchtid som blandas till en näskittlande lukt av kött, matolja grönsaker fisk och rök.
Doften av tyg, impregnering, läder och trycksvärta, när du äntrar en klädesbutik.
Doften som slår mot en när man äntrar en kyrka, trä, betong, kyla och värme som blandas med något väldigt gammalt.
Dofterna som omger oss på vägen genom stan. En salig blandning av tobak, alkohol, kaffe, bröd och te.
Men också doften av människor, djur, och bilar som bildar ett virrvarr av moln som man kanske inte tänker så mycket på för att det egentligen bara finns där.
Många av dessa möter vi dagligen utan att ge dem någon egentlig uppmärksamhet.

Doften av tidig morgon luft precis när dagen är alldeles nyvaken.
Doften av sen kväll när alla dofter drar sig undan och skingras för att återkomma dagen därpå.
Doften av sensommaren, där kyla och värme möts halvvägs, och då det varken är varmt eller speciellt kallt och man liksom inte riktigt kan sätta fingret på hur det är.

Jag minns när maken och jag flyttade in i vår lägenhet för ca 7 månader sedan, och när min dotter tittade på oss och sa
- Ja, det luktar inte riktigt er här, men det kommer senare när ni bott in er lite.

Hon anar inte hur rätt hon hade.
Tänk på detta nästa gång ni befinner er på någon plats,
ta in dofterna och intrycken och jag lovar att ni får ett annat sätt att se vardagen.