Så himla gott och så kul som vanligt att laga mat tillsammans.
fredag 31 januari 2014
Livet finns runt omkring dig hela tiden...
Tänkvärda ord...
om man tänker på de små sakerna som händer runt omkring dig varje dag.
Du kanske inte ens snappar upp dem,
just när de händer menar jag.
Men ofta är det så med mig att när jag lagt mig så liksom summerar jag dagen lite innan sömnen kommer och tar mig.
Ibland kan det "poppa" upp händelser på min näthinna som jag mött under dagen men som jag egentligen inte registrerat nämnvärt.
Då kommer bilden fram och jag funderar...
Ibland är det positiva saker ibland mindre positiva.
Men de finns där,
och jag funderar...
Nu låter det som om jag funderar på saker på natten...
men så är det inte alls.
Detta tar inga långa stunder och snart har sömnen nått även mig.
Maken har lite svårt att förstå detta eftersom han är av den sorten som snabbt somnar...
ibland innan kudden nått honom.
Jag tar till mig och registrerar saker,
kanske omedvetet och kanske inte med en gång eftersom de senare kommer till mig i mina funderingar och tankar.
Mitt huvud är alltid fullt av olika saker,
kanske är det så att jag är mer tankfull sedan jag blivit äldre,
men alltid är det något som jag tänker på.
Saker som har varit för länge länge sedan.
Episoder i mitt liv som inträffat,
ting i min närhet,
och varför saker sker och varför det är som det är.
Låter kanske jobbigt för er som läser,
men sån är jag.
Genom mina googles sett
så kommer det mera...
snö menar jag...
ville ju inte ha mer...
men det bara faller ner...
likt en snögardin...
ner på marken...
och lägger sig som ett duntäcke...
täcker marken utanför...
ändrar riktning emellanåt...
när vinden liksom tar tag i det...
flingorna blir större...
tittar man riktigt noga...
så är det precis som om det liksom aldrig tar slut...
som en slöja av vita flingor bara dalar de ner...
sett genom mina googles.
Home sweet home
Godmorgon!
Sovmorgon igen,
skönt,
mysigt,
tyst,
härligt,
behövligt.
En hel dag som jag kan göra vad jag vill med egentligen men lite rutiner måste man ju ha.
Fick precis sms från kära kollegan,
en annan kollega som skulle jobba helgen med oss har anmält sig sjuk.
Håhå...
jaja...
Bara det kommer in någon som vi känner så att man slipper styra upp hela avdelningen själv.
Allting ordnar sig vet ni...
Ytterligare ett sms som sa att 8 st personal sjukat sig i morse.
Kallas visst för massjukskrivning eller?
Bara man nu inte blivit smittad av nåt virus igen,
det sprider sig som en löpeld när det väl tagit plats hos oss på "himmet".
Håhå...
jaja...
igen...
torsdag 30 januari 2014
Köttgryta med paprika
Mumsigt!
Tillagade i min julklappsgryta från jobbet.
En gryta av märket Le Zie.
Det finns 4 st tillhörande smågrytor med lock som man serverar vid bordet,
direkt att äta ur.
Men dessa är då främst avsedda för förätt såsom soppa om jag har förstått det hela rätt.
Grytan var hur som helst jättefin och väldigt bra att använda.
Fundersamma Krutkärringen snappar upp ett och annat.
Im back!
Och ikväll blir det bara mys!
Ledig dag i morgon och jag tänker inte gå en meter.
Men vid närmare eftertanke så måste jag nog det i alla fall.
Uppe med tuppen,
alarmet gick igång 04.50,
så det var bara till att steppa upp ur sängen,
sjunga en trudelutt,
och se glad ut.
Mindre glad blev jag när jag steppade ut ur porten,
det var minsann halt och det gällde verkligen att se vart man satte sina fötter.
Tur att jag tänkte till i morse och gick 5 min innan jag brukar.
Det tog nämligen avsevärt längre tid att gå till bussen i morse mot det normala på ca 8 minuter.
2 min kvar tills bussen skulle anlända lyste från busstavlan när jag kom fram.
Jag hann i alla fall.
Idag var vi säkert 8 st som hoppade av vid "himmet".
Och vilket kacklande sen när alla vi skulle trängas för att byta om till arbetskläderna.
Någon frös om tårna,
någon undrade varför någon inte hade varmare byxor på sig.
Någon blev blöt om både stumpor och skor när hon råkade trampa i allt det där slaskiga som följde med oss in.
Någon var ledig till helgen och skulle minsann på stor fest.
Någon var bara glad för att sluta kl 13 idag.
Jag var glad för att jag fått av mig alla mina kläder och bytt om trots trängseln.
Alla vi skildes åt och skingrades in på de olika paviljongerna.
Vi har en trevlig,
glad,
och fin jargong på "himmet".
Alla önskar nämligen alla en
"lugn och fin dag,
och stressa nu inte för man hinner inte med mer för det"
innan vi skils i omklädningsrummet.
Denna jargong har funnits länge på "himmet" och jag hoppas att den aldrig dör ut.
Trots att det är en stor arbetsplats jag jobbar på så känner man de flesta,
och gör man inte det så sker det ganska snabbt kan jag säga.
Vi har en fin sammanhållning trots det stora antalet medarbetare.
Allt detta lyckades den Fundersamma Krutkärringen snappa upp i ett allt för kallt omklädningsrum en mycket tidig vardgsmorgon på "himmet"
Dagen idag har varit bra,
fina kollegan och jag har fått gjort precis allt det som vi skulle göra och precis det som vi planerade vid tidiga morgontimmens "lillmöte".
För tillfället har vi bara 8 boende på vår lilla paviljong av olika skäl.
Och det märks kan man lugnt säga.
Allt har flutit på så att säga,
men det brukar det ju göra i och för sig.
Men det räcker att någon blir lite orolig så smittar det av sig till de andra.
Men det blev ingen orolig dag idag.
Man märker snabbt skillnaden om man jobbar med en vikarie eller om det kommer någon in från en annan paviljong och ger ett handtag i en behövd situation.
Om brukarna inte känner igen sig riktigt med ett nytt ansikte så kan det lätt bli lite kaos.
Men som sagt en findag blev det.
Ikväll ska vi tvätta några maskiner,
maken och jag.
Laga till en köttgryta och sen ska vi se sista avsnittet av Dancing on the edge.
Ha en skön kväll!
onsdag 29 januari 2014
Vill inte gå ut...
I denna blåst som nu råder över mina hemtrakter så måste det vara minst 10- grader.
Vet att jag låter gnällig idag men det är
KALLT!
Massor av kläder på och varma stövlar,
så blir det nog så ändå,
att jag rätt som det är,
står vid busshållplatsen och väntar snällt på att bussen ska komma.
Det är nog så!
God eftermiddag från Gnälliga Krutkärringen!
Sovmorgon...
Behövdes kan jag säga.
Har sovit i ca 10 timmar,
oj vad jag känner mig utvilad.
Var ju helt slut igår kväll och mina arbetsknastider kan som skrivits tidigare ställa till det dels på hjärnkontoret och dels i kroppen som stundtals känns sliten och öm.
Ibland kan jag känna det efter att jobbat mycket som om jag skulle behöva uppdatera hjärnan.
Ibland funkar det inte alls,
känns som om det är alldeles för fullt på minneskortet.
Går liksom inte att ta in något mer.
Det kan till och med ställa till det för mig dels hemma och dels på jobbet.
Jag får ta sådana där små postitlappar,
ni vet de som finns i grälla färger.
Skriva ner saker och sätta dem där jag förhoppningsvis noterar att de finns.
Mina kolleger brukar skoja med mig om alla mina lappar.
I alla fall de som är betydligt yngre än vad jag är.
Kan tillägga att jag inte är ensam om att skriva dessa lappar,
fast jag kanske har lite fler än vad de andra har.
Fredag blir min alldeles lediga dag inför helgjobbet,
ska bli skönt att få rensa minneskortet och sen ladda det igen.
Vaknade till ett ännu mera vitt Malmö.
Men det kom nog inte riktigt så mycket snö som de lovat och det är bara skönt.
Vill inte ha mer av det vita som orsakar så mycket elände på våra vägar med trafikolyckor mm mm.
Radion går ideligen in med trafiknotiser om olyckor som hänt.
Tråkigt!
Men mer snö är att vänta hos oss hörde jag just nu på nyheterna...
Ny dag med nya möjligheter,
ska ju spendera den mesta tiden eller i alla fall 75% på lilla jobbet ikväll.
Slutar kl 21 och jag hoppas att jag inte måste jobba över om nu nattisarna inte kan komma till jobbet i tid eller kanske inte komma alls.
Vädret kan ställa till det på så många olika sätt för oss.
Gråmulet väder ute och inte alls så vitt och fint som man trodde att det skulle vara efter nattens snöfall.
Vitt och fint tänker ni nu eftersom jag just skrivit om att jag inte vill ha mer av detta.
Men det är ju så att vissa dagar kan vara som rena vykorten när snön lagt sig.
Men här mitt i Malmöcity blir det många gånger bara grått efter all biltrafik som finns här.
Ha en riktigt fin dag!!!!
tisdag 28 januari 2014
Tuff dag, med allt vad det innebar...
Oj vad det gör mig ont...
Tänker på alla dessa hemlösa i Malmö nu när vintern och kylan kommit till Skåneland.
Vet att jag bloggat om detta tidigare men det gjorde mig så otillpass när jag läste och hörde på radion om den stackars mannen som frös ihjäl i sin sovsäck häromdagen.
Läste dock i tidningen i dag att DET ska tydligen finnas plats på våra härbärgen i Malmö för alla våra hemlösa.
Men jag undrar stilla om det verkligen är så?
Ser dem ju dagligen när jag går på stan till eller från bussen.
Med sin cykel fullastad,
eller bara till fots,
trasig,
och med sin packning på ryggen och i bästa fall sin sovsäck i en plastpåse.
På tal om att försvinna från jordelivet så infann sig det på mitt arbete idag.
Den man minst hade kunnat ana finns inte mer.
Nu är det ju så att vissa personer tar man till sig mer än andra.
Och denna person var verkligen en som man tog till sig.
Det har varit en tuff dag p.g.a. detta.
Det är liksom så mycket runt omkring som sker då.
Kontakt med anhöriga,
läkare,
sjuksköterskan,
begravningsbyrån.
Och sen stod dom bara där,
de som skulle hämta hen till den
sista vilan,
hen,
som vi vårdat,
skrattat med,
kramat,
och haft det mysigt med vid kvällskaffet
finns inte mer.
Bara så där rycktes hen bort från oss.
Den som vi minst anat.
Sånt är livet!
Maken och jag har precis tillagat stekt rödspätta med kall persilje sås och senapsdressad spetskålsallad.
Mums!
Kvällsjobb i morgon och jag tror faktiskt att jag ska ta en rejäl sovmorgon,
det är lite tufft att sluta sitt pass kl 21 för att sen infinna sig pigg och alert nästa dag 06.45.
Sen i morgon kvällspass igen till 21,
och upp igen nästa dag kl 05.00.
Känner mig lite sliten bara jag tänker på det.
Men vissa veckor är mer jobbiga än andra med mina knastider.
Men jag skulle ALDRIG vilja byta jobb.
måndag 27 januari 2014
Det första som jag möttes av när jag kikade ut i morse
Vackert kanske så här från insidan,
men väl ute blåser det och är 2-.
Och ännu kallare i blåsten förstås.
Vacker blev bilden i alla fall genom min kamera men sånt här väder är inte mysigt enligt mig.
De där små ynkligt tunna s.k. flingorna som dalar ner gör bara att man blir så fruktansvärt kall rakt igenom märg och ben.
Hoppas att det kommer att sluta tills att jag ska ge mig iväg till bussen.
Ja,
en ny jobbevecka med allt vad det innebär har tagit sin början.
Och redan nu går jag och funderar på om jag skulle ta lite semesterledigt och bara vara.
Men vid närmare eftertanke så ska jag nog inte det.
Får väl ta och bita i lite grann och försöka att vänta ut den vår som förmodligen kommer någon gång till oss.
Vi har ju dock hela februari månad framför oss,
men sedan i mars kan man förhoppningscis börja blicka framåt.
Redan nu ville dom ha semesterönskemål på jobb.
Lite tidigt kanske men ok,
planering,
planering.
Bilbesiktning sker just nu,
och jag hoppas att den går igenom.
Sen är det en rostskada som måste åtgärdas och vi kommer att vara utan bil i ca en vecka.
Kunde tagit en hyrbil,
jag vet,
men vi har en fin släkt som gärna lånar ut sin när det är dags att göra matinköp för veckan.
Tyckte liksom att det var onödigt att hyra någon när både kära maken och jag åker kollektivt till jobbet.
Jobbar till 21 ikväll men börjar inte förrän kl 14.
Tänkte ta en powernap senare eftersom jag dels jobbar sent och dels var uppe med tuppen i morse.
Inte fel alls.
Nu ska jag gå ut i köket och stoppa något i min mage nu,
den låter knasig med alla sina märkliga ljud som förmodligen betyder att den börjar att bli tom.
I´ll be back sooner than you think!
Och så blev det måndagmorgon...
Fortfarande så är det mörkt ute,
ljuset har inte mött dagen ännu och jag är inte riktigt vaken.
Men det lär jag väl bli så småningom.
Igår tittade maken och jag på Rolling Stones consert frå Hyde Park i London som dom besökte sommaren 2013.
När de filmade utöver publikhavet så kunde man liksom inte se någon ände.
Det var folk precis överallt och jag satt och funderde på den sommaren när vi var och såg dem i Göterborg och konstaterade snabb ett dettta var helt överväldigande om man jämför.
Nu kan man ju inte göra detta egentligen eftersom Ullevi är en arena och Hyde Park är just en park.
Men det var folk så långt ögat kunde nå.
En mycket bra konsert som är varvad med lite intervjuer från bandmedlemmarna.
Nu tillhör inte Rolling Stones mina favoriter precis men de har gjort en del bra låtar i min smak.
Som denna nedan till exempel.
söndag 26 januari 2014
Snö, snö, snö, slipper vi undan i Skåneland i år månde?
Här i fina Malmö ser det ut som ovan just nu.
Lite lätt snöfall som små små flingor som sakta sakta dalar ner och lägger sig lite så där fint på marken.
Täcker de där grå/gröna stråna som en tid lite längre fram ska bli till ett grönskande gräs.
Vinden är ganska bitande om man ger sig ut,
vilket jag gjorde i ett kort ärende för en stund sedan.
Sitter och funderar...
igen...
på om vi kommer att slippa undan i år från att få mer utav det där vita.
Men samtidigt kommer det snart en februari månad som man inte vet utgången av.
Och varför skulle vi i Skåneland slippa undan?
Om det här med att förklara för barnen...
Igår när maken och jag var nere på stan så snappade jag upp ett litet samtal mellan en som jag förmodar mamma och hennes barn.
Mamman sa någonting i stil med,
Om det ska kunna komma ett barn till världen så behövs det en man och en kvinna, men det behöver inte betyda att en man och en man eller en kvinna och en kvinna inte kan vara ett par och älska varandra eller till och med gifta sig.
Man kan också då skaffa barn på andra sätt men det ska jag förklara för dig lite närmare när vi kommer hem.
Tyckte att det var ett så himla fint litet samtal mellan en vuxen och ett barn.
Fler och fler människor vågar komma ut och vara den som dom är,
och varje år när det är Regnbågsfestivalen så tänker jag på min dotter och hennes sambo.
Lyckliga dom som vågade,
lyckliga dom som kom ut,
lyckliga dom som vågar att stå för de människor som dom är.
Lyckliga alla de andra människorna i vår värld som verkligen står för och vågar visa sina känslor.
Med dessa tankar i mitt huvud Funderar Fundersamma Krutkärringen vidare på hur det egentligen var förr.
Med förr menar jag dessa människor som idag kommit en bra bit upp i åldern,
sådär 70-80 år gamla.
Det var säkert lika förekommande då de var unga men då vågade man inte stå för det eller ens föra det på tal.
Det fanns ju inte på kartan att man skulle våga sticka ut och tala om att man hade tycke för det samma könet.
Tänker på hur många av våra gamla som levt i ett långt äktenskap och under tiden skaffat barn men samtidigt känt och vetat att man egentligen inte valt det livet själv utan var mer eller mindre tvingad till att leva så för att samhället var som det var då.
Eftersom jag själv arbetar med åldringar så har jag genom åren upplevt att många äldre blir väldigt bittra när de blir gamla.
En del blir dementa och på något vis så har man lättare att prata om sitt liv då eftersom det är närminnet som sviktar medan gamla tider stanna kvar.
Jag minns speciellt ett par som för länge sedan gått till sista vilan.
De hade levt tillsammans och varit gifta i över 60 år.
3 barn hade kommit till världen hos detta par.
När mannen gått bort så blev kvinnan mer och mer dement och ibland kunde hon berätta om deras liv tillsammans som hon egentligen inte velat leva.
Hon hade vid flera tillfällen kommit underfund med att när maken "gick" på herrmiddag (som det så fint hette då) i själva verket "gick" till andra män.
Hur hon lyckades med att upptäcka detta vet jag inte men stundtals kunde jag höra henne sucka djupt när hon satt och pratade med sig själv.
Tragiskt är det i alla fall och säkert finns det många där ute som haft det på samma sätt.
Att liksom vara tvingad och fånge i något som inte alls kändes rätt.
Tur att saker förändras,
i alla fall här hos oss i Sverige.
Men vet ju också att det är svårt i många länder där människorna inte vågar komma ut,
där det inte är lika accepterat som här.
Nu vet jag att många inte delar mina åsikter som jag skrivit här,
men det gör absolut ingenting alls.
Jag har INTE gått och blivit mentalt opålitlig eller förvirrad...
Men har ni någonsin funderat på det här med att bevara vissa ögonblick?
För mig finns det massor av sådana.
Säkert är det så också för er.
Man skulle kanske skaffa en liten ask där man kunde förvara alla dessa ögonblick och ta fram dem när man kände för det eller när man kom att tänka på en viss person eller ett visst ögonblick som värmde en.
Fast jag tror redan att jag har en sådan egentligen,
för det är ofta som det känns som om jag tar fram den när jag sitter i mina Fundersamma Tankar.
Det kan vara kramen som kändes så varm och verkligen var ärligt menat.
Det kan vara komplimangen man fick för att man gjort något väldigt bra eller bara för att du är du.
Det kan vara en känsla som man bara liksom vill packa in så att den inte läcker ut och upplöses.
Det kan vara ett leende som mötte dig på vägen i din vardag och som sedan kom till att prägla återstoden av din dag.
Egentligen kan det vara så många olika saker,
det viktigaste är dock att det var just du som fick känslan till dig och det är upp till dig hur du vill hantera den.
Kanske är det så att ju äldre man blir så tänker man liksom mer till på saker.
Upplever saker,
förnimmar dem,
och ser livet på ett annat sätt än när man var yngre.
Jag har upptäckt under senare år att jag har en liten låda eller ask om ni vill som jag kallar för minnen.
I den finns de minnen jag har bevarat från en tid som aldrig mer kommer igen och som är bara min.
Blev detta djupt tycker ni?
Ja,
kanske det blev så,
men jag tror att jag vet att det beror på en känsla så stark som kom till mig i morse och som jag nu lagt i min känslolåda.
Nu tycker ni att jag fått kluns i skallen igen antagligen.
Men jag bara ville skriva ner hur jag rent mentalt känner mig idag.
Jag har INTE gått och blivit mentalt opålitlig eller förvirrad,
det är bara så att ibland når känslorna så himla långt in i mig att jag måste dela med mig,
om än bara på print.
lördag 25 januari 2014
Flitig som en myra...
Så kan man nog summera vår dag idag.
Mycket har blivit gjort både i och utanför det Gustafianska huset!
Tillagade en jättegod vegetarisk soppa alà Linas matkasse med massor av grönsaker och tunnbrödsrullar som skulle in i ugnen med broccolipesto och riven ost.
Mums!
Nu hör jag hur maken tänder upp med värmeljus i vardagsrummet så nu ska vi sätta oss ner i tvsoffan för ett inspelat avsnitt av Dancing on the edge.
Vi har liksom inte hunnit med i serien i veckorna eftersom att dels har maken legat dålig och jag har jobbat en del kvällspass.
Så nu släcker jag ner för ikväll,
och säger
God tvkväll!!!!
Lördag en riktigt kall dag...men värmen finns inom oss
Om man bortser från den värme som kom i morse vid frukosten när maken överräckte världens finaste halsband till mig.
(Se tidigare inlägg)
Snacka om att bli varm inombords.
Efter frukosten begav vi oss ner på stan på jakt efter en ny stekpanna.
Hamnade downtown hos Cervera bara för att konstatera att de har slagit igen butiken och att man nu hänvisar till bl.a Hansa.
Sagt och gjort vi förpassade oss ner dit och hittade en stekpanna nästan meddetsamma som passade oss.
Men guuud vad det är kallt ute.
"Bara" 4 minus men lite blåst på det och det kändes som 10 minus.
När vi kom in på Hansa blev jag alldeles yr i huvudet vilket antagligen berodde på kylan.
Trots stor schal om huvudet och halsen så klarar jag inte det när det liksom blir för kallt i pannan.
Då kommer min yrsel direkt.
Matinköp på Ica maxi fick vi också avklarat men när vi kom hem igen så gick käre maken för att vila en stund,
antagligen är han inte riktigt kry ännu för han har ju varit hemma hela veckan i feber.
Ikväll ska vi tända massor med värmeljus har vi bestämt och sen blir det en tvkväll för hela slanten.
fredag 24 januari 2014
Vad är det som gör att man drömmer knasiga drömmar?
Vaknade kl 7 i morse och kände mig riktigt riktigt stressad.
Ni vet så där liksom på riktigt uppkörd över något.
Jag blev stressad av en dröm som jag sen inte riktigt kunde lägga ner eller ifrån mig.
Berättade den för käre maken och som vanligt virrade han på sitt huvud.
Det var nämligen så här:
Jag jobbade i hemtjänsten och kunde inte för mitt liv klura ut var adresserna till vårdtagarna låg.
Jag frågade de som jag jobbade med men de hade inte tid att hjälpa mig.
Nycklar till respektive vårdtagare som jag skulle ha med mig var inlåsta i ett nyckelskåp och jag kunde inte hitta skåpet.
Där stod jag med flera matpaket som jag skulle leverera och vårdtagarna ringde ideligen på larmet för att de så klart var hungriga och ville ha sin mat levererad.
Varje gång jag trodde att jag var på rätt adress så stämde helt plötsligt inte husnumret överens med gatunamnet.
Jag blev mer och mer stressad,
och mer och mer frustrerad.
Jag såg när mina kolleger (som också skulle lämna ut matpaket) att de bara klev på sin cykel och cyklade iväg.
Medan jag fick promenera för det fanns ingen cykel till mig.
Varje gång jag trodde att nu var jag på rätt väg så förstod jag att jag gått i fel riktning och skulle åt andra hållet.
Fy för den att vakna upp på det sättet!!!
Dagens kvällsjobb har varit bra,
allt har varit lugnt och det känns bra när jag kom hem och sjönk ner i soffan hos käre maken.
Nu ska vi fira helg,
han och jag!!!
Positiva energitjuvar...finns dom?
Har ju i tidigare inlägg bloggat om negativa energitjuvar som stjäl din energi så till den milda grad att du känner dig alldeles utpumpad.
Energitjuven suger sakta men säkert ut all din energi så att du har ingenting kvar känns det som.
Igår var det ytterligare en sådan kväll.
Fast på ett annat sätt.
Kändes som om det var ett positivt sätt men blev på ett negativt sätt när jag kom hem.
Orsaken var att jag hade en praktikant bredvid mig i gårkväll som fullständigt tog ur mig alla krafter som jag kom till jobbet med.
Denne praktikant är alltså så fruktansvärt positiv till sin praktikplats,
så social och verbal att jag trodde att jag skulle gå i sönder helt.
Tänk att något sådant kan kännas så jobbigt.
Till råga på allt så jobbade jag med en vikarie som aldrig varit hos oss och jobbat förut så det blev liksom dubbelt upp.
Med detta menar jag att det finns både positiva och negativa energitjuvar.
Jobbet väntar!!!!
onsdag 22 januari 2014
Kväll med glada tillrop från soffhörnet, och jag med alla mina fundersamma tankar.
Handbollen är i full gång,
och är det något som jag inte delar med käre maken så är det just handboll.
Fotboll däremot missar jag inte gärna,
i alla fall inte när MFF eller Sverige spelar.
Men ikväll är det som sagt handboll och då är maken inte kontaktbar.
Då skulle jag i så fall ligga och kräla eller krypa på golvet...
då skulle han nog höjt på ett ögonbryn eller tre.
Men jag låter honom njuta av matchen så kan jag sitta här och knappa lite.
Dagen har varit fin,
jobbade med fina S så det har gått som en dans.
Uppe i gryningen som vanligt men var förvånandsvärt pigg.
Tills jag kom hem d.v.s.
Dötrött,
för det är rena rama sömnmedlet att sitta på en buss som ska ta en hem från jobbet.
Tror att det hinner gå ca 10 minuter sen är jag i min egen fundersamma värld.
Ibland är den så fundersam att jag nästan glömmer att hoppa av på min hållplats.
Nästan alltid så omges jag av en massa tankar.
Ibland undrar jag till och med om det syns på mig vad jag tänker på eller om det rent av hörs.
Idag steg det på en kille sådär 12-13 år ca två hållplatser efter mig.
Efter en stund tog han upp sin telefon och började att prata med någon.
Inte var det ett tyst samtal i heller.
Nä,
jag med flera fick ett ofrivilligt utdrag om hur hans dag hade varit från det att hans alarm gick igång i morse tills det att han nu satt på bussen.
Funderar på en sak...
Varför tror han att alla runtomkring honom vill veta vad han gjort idag?
Varför vill man redogöra för en annan person i andra luren hur ens dag har varit?
Är det intressant att veta hur han klädde på sig,
eller vad han åt till frukost
Hur tänker man när man beter sig på det sättet?
Eller tänker man inte alls?
Jag menar,
andra som inte känner honom kan ju bara vara väldigt måttligt lite intresserad.
Förmodligen personen i den andra luren också.
Det lät så,
för det kändes som om det bara var han som pratade och den andra liksom bara svarade.
Damen bakom mig i bussen pratade också i telefon,
och inte var hon lågmäld hon i heller.
Nu pratade hon på ett språk som var främmande för mig...
men detta kacklande hela tiden gör mig tokig.
Nu verkar jag gnällig,
jag vet.
Men ni skulle varit där...
Tog en sväng om Falafel och Kebabkanalen när jag gick hem.
Blev sugen på en Falafelrulle.
Men den kunde jag varit utan kan jag säga.
Det var inte gott!
Kikärtsbullarna var kalla och degiga,
och hela rullen smakade beskt på nåt vis.
En kväll för inte så länge sedan köpte maken och jag Falafelrulle på Segevångs kiosken.
Denna rulle hade vi med oss i bilen på väg hem vilket tar ca 20 min.
När vi kom hem och skulle äta så var rullen fortfarande varm och kikärtsbullarna precis så frasiga som de ska vara.
En fröjd för gommen alltså.
Aldrig mer Falafel och Kebabkanalen!
Idag har varit en sån där bra dag,
ni vet sådana som man riktigt kommer ihåg.
Ibland när det varit en sån där skitdag,
så försöker jag att glömma så fort jag bara kan.
Skriver av mig lite och gnäller lite,
sen är det borta liksom.
Jag har väl en förmåga att svepa bort det som inte är så bra och ta tillvara det som är och blivit bra.
Förresten så blev jag färdig med mina pärmar och allt annat pappersarbete som jag var tvungen till att fixa på jobb.
Jag tänkte att det är lika bra att ta tjuren vid hornen och fixa det.
And I made it!!!
I morgon jobbar jag kvällspass och jag ska ha vår kära praktikant med mig som ett plåster hela kvällen,
det var faktiskt han som uttryckte sig så i eftermiddags.
Han är duktig och väldigt omtyckt av både brukarna och oss personal och det känns bra.
Nu har jag skrivit av mig lite,
men jag fattar egentligen inte vad det är som gör att ni kära läsare återkommer till min blogg?
Men jag kan bara säga att det är himla roligt att ni vill läsa om den
Fundersamma Krutkärringens Fundersamma Tankar.
Funderingarna är ju många och ibland tänker jag på varför jag tänker så mycket.
Social är jag ju så det stänker om det på mitt arbete.
För där kan man inte vara något annat.
Det tillhör liksom yrket.
Men tankarna,
de bara flödar över ibland,
liksom vill glida ur tankerummet i mitt huvud.
Och då måste jag tömma detta rum,
det är då jag skriver.
Skriver så att tangenterna bara glider under mina fingrar.
Sällan så säger det stopp när jag skriver och när jag känner att det inte finns mer som vill ut ur mitt tankerum så är det dags att redigera det.
Ibland ändrar jag lite på texten men i det stora hela så finns det ursprungliga med...
det som bara forsar ut ur mit huvud.
Checkt spellings!
Tack för mig!!!
tisdag 21 januari 2014
Mys, mys, mys...och lite tekniska prylar från tekniknörden.
Men det är väl så det ska vara?
Maken och jag har precis ätit lite lunch.
Värmde upp lite rester såsom fläskkarrè med potatismos.
Samt morötter,
silverlök
och äppelklyftor som vi hade häromdagen.
Maken har i alla fall ätit nu så han är riktigt på bättringsvägen.
Tänkte på hur smidigt det egntligen är med den läsplattan som jag har nu.
En Nexus 7.
Den är ju nästan oumbärlig om man är nörd på tekniska prylar som jag är.
Köpte ju för en tid sedan en platta till av märket Denver.
En riktigt billig sådan som jag använde under förra sommaren för att läsa böcker i.
Läste väl allt som allt 8 böcker den sommarsemestern.
Men nu har jag sålt den till min kära kollega som har tjatat ihjäl mig om detta.
Den var ju ett litet impulsköp och till sist fattade jag att jag inte har någon större nytta av att ha 2 st.
Maken använder inte läsplattan eftersom han tycker att skärmen är så liten så han sliter ner min tidigare lilla Pink dator,
den som knappt går igång mera,
man får verkligen veva och veva,
truga och truga den om den ska komma till skott.
Men skam den som ger sig är makens motto.
Så då får han väl ha det så.
För någon månad sedan köpte jag denna
En Acer Aspire V5,
Denna är jag mycket mycket nöjd med och kan varmt rekommendera till er som går i köptankar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)