fredag 30 augusti 2013
lördag 24 augusti 2013
Lite kul...
Redigerade om två bilder för att jämföra.
Maken och jag tyckte att vi köpte smarriga dounuts på Malmöfestivalen. Mina fina♥♥ i New York lade in den större på Instagram. Lite skillnad, eller hur? :-) :-) :-)
En dagens blurr...
Konstig dag idag.
Steg upp som vanligt och maken och jag åt en goe frukost precis som vi gjort under alla semester dagarna. Kände mig dock lite frusen.
Tvättid kl 12.00, men maken fick tvätta själv idag.
Jag däckade i soffan och somnade och vaknade i ett enda sömnigt töcken känns det som.
Vet egentligen inte varför det blev så.
Det är liksom inte jag.
Känner mig lite märkligt slö och matt och jag drömde en massa saker som bara var ett myller av bilder och händelser.
Dels från festivalen och dels från jobbet.
Där har jag för övrigt inte varit på 4 veckor...
Maken har kommit och gått medan tvätten tvättats och jag minns en gång när han var och kände på mig om jag hade feber, så kan det gå.
Pensionärsvarningstecken på trötthet??? :-) :-) :-)
Nu ska vi ha lite kväll.
Semestern är slut
I alla fall för denna gången. Likaså är Malmöfestivalen över.
Semestern har varit underbar med fint sommarväder nästan hela tiden. Mina 4 veckors ledighet gick precis så sakta och lungt som jag förutsett att de skulle göra.
Festivalen har lämnat avtryck på oss båda (maken och mig) med fina artistuppträden och inte att förglömma den goda maten och alla glada människor.
Vi har lyssnat på mycket bra musik...
Eva Dahlgren, Petra Marklund, Mikael Wihe, Calexico, samt några mera lokala band som är 60 tals influerade såsom Memory lane, Liverpool, The young ones...m.fl.
Jobbet börjar på måndag och idag har jag känt mig lite småförkyld men det blir nog bra.
Festivalen i bilder finns på Instagram :-) @ninniegrethe. Och på måndag kommer delar min stora bullriga högljudda fina familj tillbaka från New York.
Trevlig helg!
måndag 19 augusti 2013
söndag 18 augusti 2013
Malmöfestivalen i ett nötskal
Bor man som maken och jag gör, ca 500 m från inkörsporten (så att säga) så kan man inte undgå att märka att allt inte är som vanligt.
Tilläggas skall är att vi inte störs av detta eftersom vi bor längre ner på gatan men ändå nära. Ja, detta är kanske inte så lätt att förstå, men så är det.
Som sagt, Malmöfestivalen är i full gång och man väljer ju själv hur, när och om man vill vara delaktig.
Jag och min make VILL,
men igår blev det för mycket av det.
Maken kom hem efter en cykeltur och vi bestämde att vi skulle gå ner och äta grillad kyckling med idahoe potatis och lime sås. Vårt favorit ställe.
De glada tillropen varvat med skratt och musik gjorde att vi kände att detta blir bra.
Vi äntrade nyrenoverade Kaptensbron och möttes av hundratals människor som förmodligen hade fått samma idé som vi. Döm om vår (förmodligen ganska naiva) förvåning över dessa köer till matstånden.
Det var köer så långt ögat nådde och långt mer därtill.
Vi ändrade vårt menytänk och spanade vidare, men det var liksom ingen idé.
Jag hade bara blivit gnälligare om jag skulle vänta på att få något i magen när jag bedömde att väntetiden var ca 45 min i varje matkö.
En undran, var alla desa människor lika hungriga som jag/vi?
Kanske ett system kunde upprättas nästa år.
KÖ 1: LITE SUGEN PÅ NÅT GOTT
KÖ2: HUNGRIG
KÖ3: MYCKET HUNGRIG
KÖ4: VRÅLHUNGRIG
KÖ5: JAG HÅLLER PÅ ATT DÖ AV HUNGER
Vill ni veta hur det slutade?
Vi blev en av de 5 som ställde oss i kön till Orvars korvar.
Glada i hågen gick vi hem med korv och mos,
åt i köket,
slängde oss ner i soffan och tittade på ännu ett avsnitt av Treme.
JAG ÄLSKAR MALMÖFESTIVALEN, UPPRIKTIGT!!!
lördag 17 augusti 2013
Den senila skalbaggens tröst
Jag har precis lusläst denna bok. Och vilken bok sedan.
Den handlar om en man som sattes i Thailändskt fängelse efter att han blivit gripen för försök till att smuggla knark.
Boken är så gripande i sina skildringar om hur livet i fängelset blev för honom.
Stundtals fick jag lägga den ifrån mig för att stilla begrunda mina tankar om hans och alla andra fångars lidande.
Men också deras hopp om framtiden och deras ringa möjligheter till ett någorlunda liv innanför murarna.
Den senila skalbaggens ska jag dock inte berätta för mycket om, men den räddade förmodligen hans psykiska tillstånd från att inte bli galen.
Läs den...
onsdag 14 augusti 2013
Min stora, högljudda, bullriga familj
Härligt att träffas innan deras avresa till NY.
Kommer att sakna dom enormt, och kommer inte att bli lugn förrän de är på fast mark igen. Ha en bra dag säger jag från ett mycket mycket regnigt Malmö.
måndag 12 augusti 2013
Om det här med att ha semester...
Det handlar om att bara ta det lugnt, ialla fall för mig.
Att kunna ta dagen som den kommer.
Att varva ner i största allmänhet.
Det sägs att första veckan försöker man förstå att det är 4 veckors ledighet det handlar om. Andra och tredje veckan kopplar man av,
för att sen gå in på fjärde veckan då man förbereder sig för jobbet igen.
Kanske funkar det så för många,
men inte för mig.
Jag har verkligen varvat ner så till den milda grad att jag knappt vet vilken veckodag det är.
Kom att tänka på mina två sista jobbveckor då jag var ensam som ordinarie personal.
Fick då ett telefonsamtal från en kär kollega på jobb som tydligen inte kunde inse att semester är till för avkoppling.
Hen ville bara höra hur det var!!!
Londonveckan var hektisk och helgen som gick var ren återhämtning, men det var värt var enda timme vi tillbringade i där.
Vi har träffat så många fina och hjälpsamma människor under vår vecka där så jag kan inte hjälpa att jag tycker att vi är väldigt ego här i Sverige.
Sköt dig själv och skit i andra känns det som.
Vi behövde inte stå länge med kartan utvikt förrän det kom någon, ung som gammal och erbjöd oss hjälp.
Nåväl,
lite tankar och funderingar så här på morgonkulan.
Nu ska jag fortsätta att koppla av!!!
lördag 10 augusti 2013
Hemma igen
Som ni märker är vi hemma igen från en underbar Londontripp på 1 vecka.
Så mycket som vi sett o upplevt går inte att berätta i ett blogginlägg.
Men...
The Towern med sin långa historia på både gott o ont. Med sina fängelsehålor o torn,
med sina vilda djur som man trodde på den tiden att man mycket väl kunde ha bland människor.
Hmm,
djuren var både vilda o inte alls tama...
den stackars elefanten som blev inmurad bokstavligen talat på ett minimalt utrymme o där endast huvudet o halsen nådde murens kant,
bara precis så att den kunde svinga sin snabel o förmodligen bröla ut sin miserabla situation.
Gibbonapor som hoppade runt på hustaken o attackerade människorna.
Ormarna som fick bo på några filtar över eldstaden för att hålla värmen.
Befeeters som vaktade hela borgen.
Fängelsehålorna där både kungarnas fruar o högre ämbetsmän hölls inspärrade ibland i flera år.
Tortering på olika bisarra sätt förekom oxå.
O2 Arenan med musik historia från 40 talet till nutid.
Massor av montrar med musik o bilder på allt från The Beatles,
David Bowie,
Spice Girls,
Blondie,
Rolling stones,
Queen,
Amy Winehouse,
Dusty Springfield,
The Hollies,
The Kinks,
Oasis,
Blur,
m fl...m fl.
Man fick känslan av att man just besökt en konsert när man lämnade stället, så makalöst härligt.
Victoria and Albert museum med David Bowie som huvudattraktion, Davidbowieis.
Alla hans outfits o låtar i ett spektakulärt omfång.
Vi köade utanför i nästan två timmar o det var köer som anade Ullaredsvarning.
När vi kom fram för att köpa biljetter kom vi inte ens in utan fick snällt vänta ett par tre timmar till tills insläpp. Men det var det värt,
en fantastisk upplevelse som än en gång gav oss känslan av att vi just besökt en konsert.
Alla dessa shoppar som sålde merchandise som hänvisade till respektive evenemang.
Allt fanns att köpa, tröjor, ringar, pennor, block, servetter, tavlor, klänningar, nyckelringar mm mm...
Pew...
Primark där vi fick köpa en extra resväska för att kunna få med oss allt hem...
Vi vandrade längs hela Oxford street o där finns det shopping kan jag meddela.
Pew igen...
Sticky fingers restaruant som ägs av Bill Wyman, former member of the Rolling stones.
Underbar mat!!!
Tåget från Kastrup hem till lilla Malmö var dels kraftigt försenat o dels knökafullt så att lilla jag fick plats i trappavsatsen in i en loge med min stora resväska hängande på trappstegen, medan maken kom längre in med två ännu större väskor. Klockan var då ca 01.30 o trötta var vi.
I säng ca 02.30...
Pew igen...
Visar lite bilder nu, de andra finns i min mobil o på Instagram @ninniegrethe om ni vill kolla
Idag har vi varit tröttare än någonsin men vi är hemma.
torsdag 1 augusti 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)