Du ser honom lite överallt,
han kommer när du minst tänker på det,
flanerar runt,
pratar för sig själv,
fast för honom finns det någon som han konverserar med,
någon som han har roligt med.
Tror att han är ganska harmlös egentligen.
Men första gången jag stötte på honom var det lite läskigt eftersom det var en tidig lördags morgon, närmare bestämt kl 0.600, och det fanns bara han och jag vid busshållplatsen.
Han tar ingen notis om människorna runt omkring utan har bara världens pratstund med denne någon, och så har han väldigt väldigt roligt att döma av hans glada skratt.
Många ggr har jag funderat på var han kommer ifrån, var han bor,
var han tillbringar sina dagar.
Förmodligen tillbringar han dem promenerandes på Malmös gator,
men var han kommer ifrån och var han har sin boning det förblir en gåta.
Har du sett honom på stan?
Vi har även bagmannen som mestadels håller till vid Triangeln.
Han har hela sitt liv i 3 plastpåsar,
varav den tredje innehåller hans sovsäck.
Personalen på Hemköp ser nog mellan fingrarna när han kommer in och sätter sig i spel hörnan för att knapra på sina korvar eller på bullpåsen som någon vänlig själ lägger på bordet bredvid honom sådär lite i förbigående.
Jag tror att bullarna kommer att komma från mig nästa gång jag släntrar förbi.
Var bor du bagman?
Bagladyn i Malmö ser du oftast runt Stortorget,
oftast sittande i hörnet på Max hamburgerbar.
Detta är dock ingen trevlig syn,
då hon har ett hår som liknar en stor oval fotboll i nacken.
Påminner om ungdomarnas rastaflätor fast detta är så ihopkletat på något vis.
Ganska harmlös tror jag att hon är,
men man får en annan vision av henne då hon sitter på hamburgerbaren.
Tycker att det är lite konstigt att personalen tillåter detta då det ser ut som om senaste gången hon såg vatten var för flera år sedan. Hon vill nog inte ha någon hjälp från andra, vill nog gå sin egen väg. Hon ser bara så väldigt bitter ut.
Det sägs att hon bodde under Kaptens bron för att kullerstenarna som ligger ner till kanalen var en utmärkt ramp och parkering till hennes gula kärra som hon kör omkring med.
Jag skriver bodde,
eftersom bron just nu är under rekonstruktion och med det innebär det för mycket byggnadsarbetare för att hon inte ska bli upptäckt.
Vart kommer du ifrån baglady?
För några år sedan mötte jag ofta den "Mörke cowboyen" om kvällarna.
Du hörde honom komma gående p.g.a.hans "svischande" cowboybyxor.
Ni vet, sådana byxor som de hade i filmerna som typ var öppna på sidorna och som gav ett "svischande" ljud ifrån sig.
Som sagt, detta var för flera år sedan och jag tänker på honom ibland.
Historien säger oxå att han hade ett litet barn att försörja, men det vette tusan om det stämmer.
Det blev sagt att han oxå bodde under en av Malmös många broar en gång,
men historierna är långa och många om dessa människor i "mitt malme".
En stilla undran från mig...
Var finns du nu?
Det finns många människor i Malmö som mer eller mindre lever utanför samhällets linjer och som jag möter i min vardag på väg till eller från jobb,
i arla morgonstund eller ganska sen kväll på väg hem.
Bor man som jag kan man inte undvika att stöta på dem.
Ofta ger dessa människor mig funderingar över hur det blivit så,
hur de kan klara sig i vardagen,
utan att gå under.
I London är detta med hemlösa tydligen ännu mer utbrett, och maken och jag stötte på flera under vår vistelse där.
Vid Bayswaterroad som är en väldigt lång gata kring Hyde Park träffade vi på "The Bird lady".
Hon gick alldeles dubbelvikt på mitten och matade och pratade med fåglarna. Och gud hjälpe de människor som kom för nära henne...
då flaxade hon med händerna som en fågel (därav hennes namn) och du kunde lätt bli knuffad av henne.
Polisen körde ofta bort henne,
men strax var hon där vid sina vänner fåglarna igen.
Hyde Park i London är en mycket känd joggingpark, och där kan du träffa på många olika kategorier av hemlösa.
Det drar runt i parken till synes ostörda av kommercen runt omkring dom.
Där kom dom,
enögda,
enarmade,
någon på en specialtillverkad kärra som fungerade som fortskaffningsmedel eftersom benen saknades.
Någon med så mycket packning att det var svårt att se cykeln under allt,
en cykel som för länge sedan tjänat sitt syfte som just cykel.
Sen finns det förstås alla dessa människor som gömmer sig under buskagen i Hyde Park.
Gömmer sig undan rättvisan i samhället,
några med väldigt små barn som ännu inte lärt sig att gå.
Smutsiga och hungriga sträckte de ut en skål mellan grenarna så fort någon passerade förbi.
Vid ett tillfälle stirrade jag in i ett par håglösa och panikslagna ögon från en mycket ung människa,
men aldrig mötte jag något ansikte.
Med vattenslangar, registreringar och poliskontroller kastas Londons uteliggare ut ur staden.
Varför?
59 procent av Londons uteliggare är nya på gatan.
87 procent är män.
Många har behov av socialt stöd – 53 procent för alkohol, 39 procent for droger, 38 procent för psykisk ohälsa.
41 procent har suttit i fängelse.
Det värsta som maken och jag mötte i London på Portobello Road var mannen som fick ögonkontakt med oss.
Något mer smutsigare och stinkande har jag aldrig sett i mitt liv någonsin.
Men det var hans stickande blick som mötte min och som uttryckte "ondska" som jag än idag har ett starkt minne av.
Nu undrar ni kanske var allt detta kom ifrån.
Och jag kan bara säga att jag har alltid mycket i mitt huvud som jag vill berätta eller som jag bara vill få ut till min medmänniska.
Kanske startade alla mina tankar idag med mitt möte med den skrattande mannen...
Jag vet inte,
och det behövs egentligen inte någon förklaring i heller.
Det är bara sån jag e...
Och har du kommit så här långt så...
tack för att du orkade läsa.
