Många människor lever i en sådan har jag märkt.
Du möter säkert mer än en sådan varje dag...
På bussen, på stan, på jobbet...
Ibland funderar jag,
varför leva i en sådan när du varje dag faktiskt e kapabel att ta fram det positiva.
Det finns där,
allting e inte bara pest.
Känner av det när jag kommer till jobb,
den där negativa energin som sakta sköljer över dig.
I början känns det som om du kan skaka av dig det,
men sakteliga kryper den in under ditt skinn för att stanna där.
Hur kan sådana människor ha en sådan kraft att överföra det.
Energitjuvar kallas de visst,
de som negativt startar sin dag med att högljutt beklaga sig.
Beklagar sig över att de nog valt fel arbete,
(kom du på det nu uppe i medelåldern?)
Beklagar sig över att man inte hinner göra det man ska på den tiden man finns på plats,
(hört talas om planering?)
Beklagar sig över att någon kollega inte sköter sitt arbete,
(rannsaka dig själv, du e inte felfri)
Beklagar sig över att det inte finns det material som du för stunden behöver.
Beklagar sig över att i stort sätt ingenting fungerar!!!
Jag har kommit på ett knep...
Jag har slutat att lyssna...
men om jag inte skulle komma undan så försöker jag att inte ta det till mig,
skakar det av mig!
Men i ärlighetens namn så funkar det inte alltid,
så e det.
Tyvärr...
men jag försöker...
varje dag...
kanske skulle hjälpa om man satte lite färg på den där bubblan?
Jag kommer aldrig bli en av dem...
en av dem som lever sitt liv i en bitterbubbla!
