Så är den här igen,
den vemodiga hösten.
Den tid när naturen byter skepnad o septembersolen kan vara väldigt smeksam och varmblodig.
Men det kommer oxå en tid då dimmorna tätnar och regnet
står som spön i backen vissa dagar.
Det är då vemodet kommer.
Sommaren känns plötsligt väldigt långt borta och man sitter o minns med hjälp av de bilder man tagit...
Hösten för mig är färgernas tid...
alla dessa nyanser som en kakafoni av upplevelser.
Upplevelser som för mig betyder lugn o harmoni...
medan mörkret kommer allt tidigare o närmare.
Omsluter dig som en omfamning som säger att nu e det dax att varva ner o ta det lugnt en tid.
