onsdag 16 oktober 2013

Diktaturens fångar

Martin och Johan fick utstå ett rent helvete när de tillfångatogs och sattes i Kality fängelset i Etiopien.

Har precis sett Diktaturens fångar på Svtpplay.

Vad dom utsattes för i detta land och med dessa korrupta människor är bara fruktansvärt.

Förhör efter förhör där "de" bara vill att Martin och Johan ska säga det som "de" tycker är lämpligt.
Hur de färdas mil efter mil i en gudsförgäten öken utan att veta vart.

Detta som följer nu har jag skrivit efter eget huvud, från de intryck och tankar jag fått efter att sett programmet och även läst deras bok.
Läs boken, se programmet.
Världen behöver veta...


Ca 200 fångar delar på ett golvutrymme,
utrymmet är som en fotbollsplan.
I fängelset finns två toaletter och en dusch.
Stora råttor kommer ofta fram nattetid,
och det händer att fångarna vaknar av att en av gnagarna formligen börjat att äta på dem.

Ett av de stora problemen, av boken att döma är den höga ljudnivån från tvn som ständigt står på och visar ett land som är så förskönande så man kan spy. Sändningarna varvas av reklaminslag och propagandafilm. Ljudnivån är så hög att fångarna inte kan göra sig hörda inför varandra.
Detta kan göra en galen som de uttrycker det i sin bok.

Ett annat problem är de ständiga skrik från andra fångar som mår dåligt eller fått stryk i slagsmål.
Lysrören i taket släcks aldrig.
Fångarna ställs upp varje morgon och kväll på led för att räknas.
Skulle det saknas någon så tvingas de ut på gården för ny räkning oavsett väder.

Många av fångarna lider av sjukdomar,
aids,
tuberkulos,
kroniska diareer och många är mentalt skadade av miljön.
 Till detta skall vi lägga en helvetisk värme under plåttaken.


                               
 
 

Landets presidenten åker till små byar där befolkningen lever under mycket knappa förhållanden och där det inte finns tillgång till vatten.

Under en propagandafilm står presidenten med byfolket och öppnar en vattenpump med rent klart vatten, han till och med hjälper kvinnorna att fylla sina dunkar.
Byfolket lovordar presidenten tills att en kvinna berättar att så fort presidenten lämnar byn så stänger rebellerna tanken igen.

En äldre man berättar att han varit med och byggt den vägen som presidenten färdats på, 
på sin väg till hans by.
Han uppmanar presidenten att ta tag i deras problem och att de bara vill leva sitt liv.

När presidenten fått vad han ville, 
(en propaganda film om hur rent vatten minsann kommit till byn där han varit närvarande under ceremonin)
då försvinner både mannen och kvinnan,
 ingen vet vart.

Se den på svtplay.se