Fritt val...eller?

Som ni säkert har märkt så har jag synpunkter på det mesta, 

o så här när det bara e en timme kvar ca till det stundande prinsessdopet så måste jag tycka till.

Idag har vi en valfrihet när det gäller att döpa sitt barn med en så kallad namngivning i stället.

Tycker att det e bra, 

för då kan ditt barn själv välja i vuxen ålder om hen vill döpa sig i kyrkan.

Antingen för att hen anammat religonen hen tillhör eller kanske bara för att det känns att det e det hen vill.

Prinsessan Estelle har inte denna valfrihet, inte enligt grundlagen.

Hon har redan ett yrke, 

nämligen statschef.

 Hon får inte ens välja vad hon ska tro på, 

för hon döps in i den evangeliska läran så som det står i Successionsordningen.

Om hon senare i livet väljer att lämna kyrkan går inte detta för då utesluts hon ur denna.

Men förhoppningsvis får hon ett behagligt liv,

denna lilla sessa.

Beundransvärd kvinna...

Redan som liten flicka ifrågasatte hon saker...

när hennes lillebror fick mer mat att äta än hon, 

frågade hon sin mamma varför.

Hennes svar var att gud bestämmer o honom ska man tro på.

Nawal svarade att om gud var så orättvis ville hon inte tro på honom.

Hon har skrivit böcker, (27 stycken), som alla koncentreras på kvinnor. Särskilt arabiska kvinnor, 

deras sexualitet och rättsliga status.  

Från början var hennes skrifter kontroversiellt och farligt för samhället, och var förvisade i Egypten.

  Som ett resultat var El Saadawi tvungen att publicera sina verk i Beirut, Libanon.  

År 1972 kom hennes första verk,

 Kvinnor och kön.

  

Som titeln antyder, 

behandlar den ett mycket tabubelagt ämne för kvinnor och sexualitet, 

och även de känsliga ämnena som politik och religion.

   

Detta har framkallat ilska hos högt uppsatta politiska  myndigheter.  

 Hon förlorade sin tjänst som chefredaktör för en hälso-tidskrift och som biträdande generalsekreterare i Medical Association i Egypten.

Hon sattes i fängelse för sina åsikter men  även om hon nekades penna och papper fortsatte El Saadawi att skriva i fängelset med hjälp av en "knubbig svart ögonbrynspenna" och "en liten rulle av gamla och trasiga toalettpapper."  

Hon släpptes 1982, 

och 1983 publicerade hon memoarer från kvinnofängelset. 

Där hon fortsatte sina djärva attacker på den egyptiska regeringen. 

 I efterskriften till hennes memoarer konstaterar hon farorna med publicering under sådana auktoritära förhållanden men hennes beslutsamhet är att fortsätta att skriva sanningen.