Vaknade kl 7 i morse och kände mig riktigt riktigt stressad.
Ni vet så där liksom på riktigt uppkörd över något.
Jag blev stressad av en dröm som jag sen inte riktigt kunde lägga ner eller ifrån mig.
Berättade den för käre maken och som vanligt virrade han på sitt huvud.

Det var nämligen så här:
Jag jobbade i hemtjänsten och kunde inte för mitt liv klura ut var adresserna till vårdtagarna låg.
Jag frågade de som jag jobbade med men de hade inte tid att hjälpa mig.
Nycklar till respektive vårdtagare som jag skulle ha med mig var inlåsta i ett nyckelskåp och jag kunde inte hitta skåpet.

Där stod jag med flera matpaket som jag skulle leverera och vårdtagarna ringde ideligen på larmet för att de så klart var hungriga och ville ha sin mat levererad.
Varje gång jag trodde att jag var på rätt adress så stämde helt plötsligt inte husnumret överens med gatunamnet.
Jag blev mer och mer stressad,
och mer och mer frustrerad.
Jag såg när mina kolleger (som också skulle lämna ut matpaket) att de bara klev på sin cykel och cyklade iväg.
Medan jag fick promenera för det fanns ingen cykel till mig.
Varje gång jag trodde att nu var jag på rätt väg så förstod jag att jag gått i fel riktning och skulle åt andra hållet.
Fy för den att vakna upp på det sättet!!!

Dagens kvällsjobb har varit bra,
allt har varit lugnt och det känns bra när jag kom hem och sjönk ner i soffan hos käre maken.
Nu ska vi fira helg,
han och jag!!!