Ännu en ledig dag att fylla med nåt meningsfullt. Än så länge har dagen inte inneburit något vidare meningsfullt förutom fina sms från maken förstås.
Har ni någon gång tänkt på hur livet förändras?
Ibland kan det gå snabbt och ibland tar det lite längre tid.
Nu vet jag att många som kanske läser detta inlägg tänker negativt på vad som ska komma härnäst.
Men det som livet inneburit för mig är att jag fått en underbar,
stor,
härlig,
högljudd,
bullrig och fantastisk familj.
Med en stor skara barn som jag har,
flera bonusbarn och bonusbarnbarn (samt ett på väg) utgör vi en enda bullrig skara.
Min största glädje i detta är när vi träffas allihop, men det är tyvärr inte så lätt alltid för oss att få ihop det.
Eftersom vårt liv tillsammans allihop innebär att det finns föräldrar, (på olika håll)
farföräldrar,
morföräldrar,
svärföräldrar,
samboföräldrar...
Någon bor i Turkiet,
någon i Norge,
någon i Enköping samt förstås någon i lilla Malmö med omnejd.
Alltid är det ju någon vuxen som drar i sina vuxna barn när de är på besök,
alla vill vi ju ha en stund när barnen de kommer på besök.
Men vem sa att det skulle vara lätt...
Men till jul SKA vi få ihop det, på nåt sätt ska det gå.
Får väl hyra in oss på något stort ställe kan jag tänka...
