Sambon fick idag reklamutskick i brevlådan från en bokklubb om att han är hjärtligt välkommen som medlem.
Inuti kuvertet fanns en mängd böcker att välja mellan,
icke att förneka fina sådana.
I ena hörnet låg någonting som vi först inte fattade vad det var men som senare skulle visa sig vara ett bokmärke.
Detta påminner mig om en gång när jag fick ett ungefär likadant utskick men denna gången var det inget bokmärke utan en liten liten rund magnet som var fäst på en liten liten plastbricka...
Vad ska man ha en sådan till?
En annan gång fick jag ett minipuzzelspel...
en annan gång följde det med en miniblyertspenna...
det var alltså bara till att greppa pennan o svara.
Vi har underlättat för dig stod det..
för det e väl så att när man bäst behöver en penna så e dom som bortblåsta.
En annan gång fick jag en plastsugpropp...
Likadant med alla dessa klistermärken man ska klistra,
eller luckor som du ska öppna...
Öppna luckorna o se om just DU blir den lyckliga vinnaren av en alldeles nödvändig ministereo...
du kan avnjuta musik i badrummet, under mysstunden eller varför inte i köket.
Det medföljer batterier.
Luckan på ministereon gick inte att öppna utan våld,
batterierna var för gamla,
luckan gick för övrigt i sönder efter ett par dagar.
För flera år sedan erbjöds jag att få möjligheten att vinna en bil.
Inuti kuvertet låg registreringsskylten till min kommande bil.
Jag brydde mig inte om att överhuvudtaget svara på utskicket.
Men döm om min förvåning när jag ett par veckor senare fick ytterligare ett brev från dom med startnyckeln i.
Till din kommande bil!!!
I brevet stod det att jag förmodligen bara glömt att skicka in tävlingsformuläret,
så därför ville de påminna mig om det,
samt överräcka nyckeln till mig.
En stilla undran...
Tror dessa företag att vi konsumenter är ett släkte för sig?
Att vi blir själaglada för ett puzzelspel,
en magnet eller en blyertspenna...
att vi blir överlyckliga över att få startnyckeln till DIN bil...
Som för övrigt det e en på miljonen som har turen att vinna.
Jag personligen tycker att det känns som ett hån mot oss.
Numera öppnar jag aldrig dessa brev...
så ni där ute som känner er skyldiga...
ni kan sluta skicka till mig i alla fall.
