Den långa arbetshelgen är över och till råga på allt skulle jag upp 04.50 i morse igen, 3 dagar på rad alltså. Ledig dag i morgon i alla fall och då ska jag bara vara.
Säg mig, är det pensionärsvarning om man som jag nu sitter i soffan, bloggar och lyssnar på Toots Thielemans jazz orkester.
Jag tycker att det är sååå mysigt...
Den andra hälften är på MFF match och jag följer den på nätet...
Inte gick det inte.
Uppe kl 8 och har tydligen haft ljud för mig i natt så maken valde det andra rummet.
Dels beror det nog på att jag blivit förkyld och dels på att jag jobbat för två igår. Se tidigare inlägg.
Solen håller på att leta sig fram genom molnen men det är en kall morgon.
Jag gillar hösten...
Det där kyliga friska som man möter när man kommer ut från porten på morgonen.
Det är fint liksom.
Nu tänkte jag göra lite nytta i det Gustafianska huset.
När jag kom till jobbet i morse så upptäckte jag ganska snart att jag skulle få jobba ensam.
I nyckel skåpet hängde båda medicinnycklarna, normalt är den ena redan tagen när man anländer kl 7.00.
Fokus...
9 brukare av 10 var uppe och klara för frukostintag när kl var 9.00...
HURRA VAD JAG ÄR BRA!
Kl 10.00 anlände en vikarie som jag aldrig träffat och som aldrig varit på min lilla paviljong innan.
Vill bara säga att hon var jätte duktig på alla sätt och vis och det blev trots allt en bra dag.
♥♥♥
I morse var jag nere på stan tidigt för att ladda mitt busskort.
Hu, vilka kyliga morgnar det blivit...
Det var till och med vantvarning på det hela.
Bilden visar vår fina hemtrevnad som vi fick av min dotter med sambo förra påsken.
Den trivs sååå bra i köksfönstret så där får den stanna.
Bilden visar även höstlöven på vår innergård.
Nu ska jag koppla av lite innan jobbet kallar.
Och luften änns kallare ute. Mörkret kommer tidigare om kvällarna och ändå är den sen i år.
Mina kryddväxter har fått flytta in o det ser redan ganska tomt ut på balkongen...grått på nåt vis.
Maken och jag brukar sätta oss på balkongen när det är helg, när frukosten är intagen.
Men det var inte som vanligt i helgen, det blev en kort stund bara.
Kylan märks ordentligt nu så strumporna har fått åka på.
Bara att konstatera och summera...
Hösten är här för att stanna,
ett tag i alla fall.
Nämligen att tömma bestickkorgen till diskmaskinen och klippa hål i tröjan samtidigt. Är det bara jag som kan göra det?
Har en längre tid nu sovit gott med öronproppar från apotektet. Glömde dock att sätta in dom i förrgår när jag lagt mig. Sov väldigt oroligt och vaknade till flera ggr under natten. Somnade dock om igen snabbt men jag hade ju dock vaknat till och hjärnan registrerat detta. Kom underfund med vad det berodde på när jag blev så trött under eftermiddagen i går.
I natt hade jag dom i och vaknade störtpigg vid 8 snåret.
I och med att jag har så varierande arbetstider så blir min sömn aldrig riktigt bra.
Undrar om man kan bli beroende av dom.
Hurra för sova-gott-proppar
Under melodikryssets gång upptäckte jag detta under. Hatar verkligen spindlar men oj vad fina nät de kan spinna.
Tagen med zoom från min mobitelefon. Trädet står precis vid vår lilla balkong på vår innergård.
Klockan är bara 05.15 när jag går ut från porten och ska i väg till kära jobbet.
Jag rundar hörnet till min butik och känner av morgonens kyliga luft innan dagen hunnit vakna på riktigt.
Underbart att känna detta ännu orörda,
ännu obemärkta av vardagens olika dofter,
ännu bara denna klara luft som jag sakta inandas.
Känner ett lugn trots att ljuset ännu inte nåt mig.
Passerar spelbutiken där många ungdomar spenderar natten med att spela datorspel.
Ivrigt hör jag dom diskutera hur många erövringar dom gjort.
Jag går vidare och hör deras röster försvinna.
Det finns inte många människor att möta i denna tidiga morgon,
bara en och annan cyklist eller fotgängare som passerar mig i sin egen lilla värld.
Tänkare som jag är går jag och umgås med mig själv...
Rundar ännu ett hörn och på gågatan möts jag av affärernas neonlampo som uppmanar oss att bejaka vår köplust.
En bit framför mig möts två människor som ivrigt startar en konversation.
Bakom mig blinkar en gatustädarebil som rensar Malmö fritt från eventuella rester efter människor som inte haft vett att använda papperskorgarna.
Nu är jag framme vid Triangeln,
bara för att konstatera att någon byggt ett hål i marken.
Närmare bestämt är Triangeln en byggarbetsplats för tillfället.
Danny Suicedo ler mot mig med sina nya glasögon från Specsavers reklamskylt.
En och annan människa släntrar förbi,
någon med hörlurar i öronen,
medan jag föredrar att möta dagen utan.
När bussen anländer tar den mig vidare mot Södervärn där det finns betydligt fler människor, några mer vakna än andra.
På vägen mot Jägersro passerar vi mosken där
träden är omslukade av dimslöjor som i mina ögon blir till ett silkeslent,
spunnet,
genomskinligt,
drömskt hölje som varken ser ut att ha ett början eller slut.
Finns bara där svävande och underbart vackert.
Väl ute på motorvägen börjar dagen trevande och gäspande ta sig ur sin djupa sömn,
för att möta dagen med nya krafttag.
Min slutdestination är nådd och jag känner mig alldeles upprymd, positiv och redo att möta MIN dag.
Min resväg kan tyckas lång, men alla dessa intryck fick jag under 25 minuter en alldeles vanlig morgon i min lilla stad Malmö.
Att man som jag precis gjort,
skrivit ett långt och tankfullt inlägg på bloggen...
Efter en stund kommer en ruta upp som meddelar att blogger tyvärr stoppats och att all tid du ägnat åt detta bara var bortkastad tid.
Men allt finns i mitt huvud så jag återkommer...
Puh, och en svordom eller tre kom dock över mina läppar kan jag berätta.
ill be back!!!!
Så här mörkt var det när jag intog mitt morgonkaffe på balkongen kl 05.15 morse.
Det var inte så kyligt men riktigt mörkt som synes.
Dagens jobb blev väl sisådär eftersom kära kollegan sjukat sig och lilla jag fick jobba med en vikarie som till på köpet aldrig varit på min paviljong.
Inte lätt för henne, det förstår jag, och att sen vara ensam delegerad både till medicin, insulin och omläggning kom jag hem från jobbet så trött att jag bara stupade i säng och sov gott i två timmar...
Håhåjaja...
Älskar trots allt mitt jobb hur konstigt det än låter.
♥♥♥
Ledig dag idag...
När jag steg upp i morse såg det ut så här på vår innergård.
Tänk vad det kan gå snabbt bara på två, tre dagar.
I fredags hade våra kära grannar lite födelsedagskalas precis där bilden är tagen. Och som sagt så här såg det ut i morse.
Jag har jobbat hela helgen,
och jag blev lite smått chockad faktiskt över att naturen kan skifta skepnad så snabbt.
Jag älskar hösten och dess färger,
vinden som viner utanför och regnet som smattrar på rutan.
Lite lustigt är det allt, maken sa till mig igår när han hämtat mig på jobbet vid 20 tiden att
- Du vägrar fortfarande att ta strumpor på dig...
Ja, sa jag,
kan liksom inte förlika mig med dom ännu.
Men...
nu är det dags märker jag.
Vet ni...
Det finns inget dåligt väder,
bara dåliga kläder.
Så sant...
Nu ska jag höstmysa lite.
Så var vi då där igen...
Snacket om hur våra äldre har det idag.
Jag såg det precis på Svtplay och konstaterade snabbt att det tydligen är likadant överallt.
Jag vill inte gå in på några detaljer...
Men tyvärr är det så det är...
Våra äldre som en gång varit aktiva medborgare i vårt samhälle och som nu fått en plats i äldreomsorgen ska inte behöva äta denna mat som många gånger blivit uppvärmd både 1 och 2 ggr innan servering.
Jag skulle kunna skriva mycket mer om denna situation men jag väljer att inte göra det.
Ville bara skriva av mig lite...
Ännu en ledig dag att fylla med nåt meningsfullt. Än så länge har dagen inte inneburit något vidare meningsfullt förutom fina sms från maken förstås.
Har ni någon gång tänkt på hur livet förändras?
Ibland kan det gå snabbt och ibland tar det lite längre tid.
Nu vet jag att många som kanske läser detta inlägg tänker negativt på vad som ska komma härnäst.
Men det som livet inneburit för mig är att jag fått en underbar,
stor,
härlig,
högljudd,
bullrig och fantastisk familj.
Med en stor skara barn som jag har,
flera bonusbarn och bonusbarnbarn (samt ett på väg) utgör vi en enda bullrig skara.
Min största glädje i detta är när vi träffas allihop, men det är tyvärr inte så lätt alltid för oss att få ihop det.
Eftersom vårt liv tillsammans allihop innebär att det finns föräldrar, (på olika håll)
farföräldrar,
morföräldrar,
svärföräldrar,
samboföräldrar...
Någon bor i Turkiet,
någon i Norge,
någon i Enköping samt förstås någon i lilla Malmö med omnejd.
Alltid är det ju någon vuxen som drar i sina vuxna barn när de är på besök,
alla vill vi ju ha en stund när barnen de kommer på besök.
Men vem sa att det skulle vara lätt...
Men till jul SKA vi få ihop det, på nåt sätt ska det gå.
Får väl hyra in oss på något stort ställe kan jag tänka...
Den lilla smala uppsprättaren är inte vår.
Se bilden.
Så e det bara!
Men frågan är hur den kom hit och ner i min lilla sylåda?
Maken vill inte kännas vid den från sitt tidigare liv.
Jag vill inte i heller kännas vid den.
Har aldrig sett den någonsin!
Jag har länge tänkt att införskaffa mig en sådan men det har liksom inte blivit av.
Plötsligt så ligger den bara där i lådan bland trådrullar och nålar.
Den är inte vår och frågan är hur kom den dit?
Vem vet svaret?
En annan sak som jag har funderat på...
Vid min säng,
uppe vid sänggaveln,
kommer varje kväll som jag ska lägga mig en svag doft av parfym.
Till saken hör att jag mycket sällan använder parfym eftersom som mitt yrke inte tillåter det.
Jag har ej heller något på eller i mitt sängbord som kan avge någon doft...
Gudarna ska veta att jag kollat...
???
I hallen precis bredvid min klädkammare avges speciellt vid kvällstid samma doft.
Ej heller där finns det något som kan avge någon doft...
???
Har krutkärringen gått och blivit nojig, galen eller nåt?
Jag vet inte vad det är men något är det ju.
Någon som bott här innan och inte riktigt vill lämna...
:-( :-( :-(
Öppnade jag åter min dator för att pyssla lite med jobbloggen.
Kollade lite på min egen blogg och beslöt mig för att ändra designen lite här oxå.
Ni som kikar in lite då och då till mig känner därför inte igen det riktigt kan jag tänka.
Men ni har kommit rätt,
jag lovar.
Det är fortfarande den ibland djuptänkande,
kanske-inte-så-tänkande,
kritiska,
glada,
upprörda,
knasiga,
tokiga krutkärringens blogg ni läser.
Och jag hoppas att ni fortsätter att titta in då och då när andan faller på.
Tänk på att:
Kunskap hjälper inte
om den inte styrs av sunt förnuft.
Så kallar Aftonbladets utsända Carina Bergfeldt livet för kvinnorna i Afghanistan. Läs artikeln på Aftonbladet.se den 10/9-2013.
Detta som följer är mina tankar...
Ingen tid i livet är bra säger en av kvinnorna som Carina intervjuar.
Mina tankar..
Hur kan det vara så här i den tiden som vi lever i nu.
Hur kan detta förekomma i vår värld, att kvinnor inte är värda någonting.
Att de inte kan göra något som är bra.
Att de blir bortgifta som barn.
Att de blir förälder till barn.
Att barn föder barn.
Att söner är viktigare än döttrar.
Att världen har stannat mer än hundra år tillbaka.
Att det inte sker några förändringar alls.
Att religionen styr efter gammalt och förlegat tänk.
Att de fortfarande inte har något värde alls.
Att de är bara något som man kan trampa på.
Att de är slavar till sina män.
Att de blir slagna som djur om de inte lyder och underkastar sig.
Jag mår dåligt när jag läser sånt. Men ändå så gör jag det. HUR OCH NÄR SKA VÄRLDEN FÖRÄNDRAS?
Ska detta verkligen fortgå på 2000-talet?
Med risk för att sjunka ner i något djupt så tar jag ändå mitt tillfälle och skriver lite om mina funderingar denna tisdag.
Jag kan fundera väldigt mycket på olika saker som finns runt omkring oss och ibland blir mina funderingar till ord som jag helt enkelt måste dela med mig.
Har ni någon gång tänkt på dofterna som omger oss?
Alla dessa lukter som frivilligt eller ofrivilligt kittlar din näsa var du än befinner dig?
Alla dofter är av förklarliga skäl inte lika angenäma, men de finns där antingen du vill eller ej.
Vissa dofter tar jag med mig och håller dom kvar liksom.
Håller dom kvar i ett utrymme som bara är mitt. Då kan jag ta fram dom ett och ett,
precis när jag vill och känner för det.
Eller när jag bara vill sjunka ner i min lilla värld.
I min stad kan man förnimma lukten av olika sorters levande varelser, där mer än hälften är människor.
Doften av maskiner, grus, olja, svett och metall som utger resultatet av en bro som håller på att renoveras.
Doften från en restaurang vid lunchtid som blandas till en näskittlande lukt av kött, matolja grönsaker fisk och rök.
Doften av tyg, impregnering, läder och trycksvärta, när du äntrar en klädesbutik.
Doften som slår mot en när man äntrar en kyrka, trä, betong, kyla och värme som blandas med något väldigt gammalt.
Dofterna som omger oss på vägen genom stan. En salig blandning av tobak, alkohol, kaffe, bröd och te.
Men också doften av människor, djur, och bilar som bildar ett virrvarr av moln som man kanske inte tänker så mycket på för att det egentligen bara finns där.
Många av dessa möter vi dagligen utan att ge dem någon egentlig uppmärksamhet.
Doften av tidig morgon luft precis när dagen är alldeles nyvaken.
Doften av sen kväll när alla dofter drar sig undan och skingras för att återkomma dagen därpå.
Doften av sensommaren, där kyla och värme möts halvvägs, och då det varken är varmt eller speciellt kallt och man liksom inte riktigt kan sätta fingret på hur det är.
Jag minns när maken och jag flyttade in i vår lägenhet för ca 7 månader sedan, och när min dotter tittade på oss och sa
- Ja, det luktar inte riktigt er här, men det kommer senare när ni bott in er lite.
Hon anar inte hur rätt hon hade.
Tänk på detta nästa gång ni befinner er på någon plats,
ta in dofterna och intrycken och jag lovar att ni får ett annat sätt att se vardagen.
Dkw rundan i Laholmstrakten blev rena nostalgi kicken. Tittade in på vardagsmuseet,oj oj vilka grejer.
Kanske lite pensionärsvarning över det hela, men oj vilken dag vi haft.
Maken hittade sin allra första Dkw bil som han hade som ung.
Vi körde rundan med de andra Dkw ägarna...
Mysig dag!
Kolla Instagram bilder @ninniegrethe.
