Måste ju leva upp till mitt rykte...

Det där med att vara språkpolis.

Jag kan inte hjälpa det men jag har gått o blivit en sådan på äldre dar.

Så fort jag hör något fel i någon mening så kommenterar jag det, naturligtvis inte direkt till medmänniskan men kanske indirekt.

Lite fint, sådär ni vet.

Man vill ju inte va en bull dog!!!

Måste berätta en grej:

2 personer står framför mig i kön,

 plötsligt ser den ena en skylt där det står 

Snusklubba 1 kr.

Han tittar på kassörskan o säger: Här på denna skylten står det snusk lubba!

Kassörskan lutar sig över skylten lätt chockad, o konstaterar att hon blivit lurad!

Ett gott skratt i kön blev det.

På ett gatukök här i Malmö som drivs av invandrare stod det länge:

Här serveras Guda kakor!

Istället för Goda kakor!

Gissa om jag retade mig på detta???

En annan sak som jag anser är värre än både grammatiska fel, 

särskrivningar och felstavningar är när folk använder ord som man fattar att de egentligen inte kan.

Det låter då bara fånigt o personen försöker att verka märkvärdig o det blir så fel så fel.

Rättegången...

Rättegången e över för denna gången o jag funderar som vanligt.

Hur orkar man som anhörig rent psykiskt sitta o höra på honom i flera timmar?

Måste ju vara mycket påfrestande, 

men ok, 

man väljer ju själv.

Fruktansvärt e det i alla fall...

Han hade alltså stängt sig inne mer eller mindre ett helt år o spelat War of Worldcraft ca 16 timmar om dygnet bara för att lära sig så mycket som möjligt om hur han skulle gå tillväga när han väl skulle utföra dessa fruktansvärda dåden.

Det värsta av allt är att han inte har ett dugg ånger utan skulle kunna göra detta igen.

Han hade till o med döpt sina vapen till b.la Tors hammare...

För guds skull...

han lever ju i en fantasivärld så fjärran från vår.

E han inte psykiskt sjuk, vem e det då?

För tillfället är jag sjukskriven för värk o har all tid i världen att följa rättegången...

Tycker att det är hemskt...

men samtidigt intressant att höra hur han egentligen tänker...

eller tänker han alls...

Utåt sett, ser han ju normal ut men där inne är det nog en fruktansvärd röra...

Saker o ting sitter nog inte riktigt där det ska sitta o några viktiga funktioner fattas ju!!!!

Kväll...

Sambon har kommit hem o vi har precis ätit...

stekt potatis, bacon, korv o svamp med en sallad på krispsallad o paprika.

Mums!!!

Har kollat lite på en peugeot 208 som sambon är väldigt förtjust i...

Hänger du med på en visning o provtur i nästa vecka, sa sambon?

Ja det e klart!!!

Wow!!!

 

Mellan äldreomsorg o psykiatri

En snäll mormor i blommig klänning och uppsatt hår som passar barnbarnen och bjuder på småkakor. 

Det är en inte helt ovanlig bild av hur äldre är och bör vara. 

Men vad händer när det visar sig att mormor har missbruksproblem? 

Eller när farfar inte vill leva längre?

Äldre med psykisk ohälsa hamnar ofta mitt emellan äldreomsorgen och psykiatrin, 
och får därför inte den hjälp de behöver och har rätt till. 

Vilken roll spelar våra föreställningar och fördomar om äldre och psykiskt sjuka i detta? 

Och vad kan man göra för att förbättra vården och bemötandet av dessa personer?
Den här boken riktar sig till dig som arbetar inom äldreomsorgen. 

Den ger dig såväl kunskap som konkreta råd om förhållningssätt och bemötande av äldre med psykisk ohälsa. 

Författaren slår hål på myter om åldrande och psykisk sjukdom och illustrerar med många fallbeskrivningar. 

Du får också veta mer om de vanligaste psykiska ohälsotillstånden, till exempel depression, konfusion och missbruk. 

Mellan äldreomsorg och psykiatri är skriven på ett lättillgängligt sätt och lämpar sig väl i utbildningssammanhang och som underlag för diskussion i arbetsgrupper.


Om författaren
Susanne Rolfner Suvanto är fil. mag. i vårdpedagogik och leg. sjuksköterska specialiserad inom psykiatri. 

Hon har tidigare arbetat som utredare på Socialstyrelsen, vårdchef och kvalitetsuppföljare. 

Sedan flera år arbetar hon som föreläsare och skribent kring frågor om äldres psykiska ohälsa.
Pris: 212 kr plus frakt