Inte ett enda vettigt...

har blivit gjort av lilla mig idag...

inte ett enda dugg.

När jag satt här för några timmar sedan så kände jag bara att mina ögon föll ihop gång på gång...

att kroppen liksom inte hängde med längre.

Ja, ja...

för lite sömn antagligen efter helgens pass.

Jag kröp ner under mitt goa täcke...

somnade bums...

o sov i 2 hela timmar...

helt sjukt.

 

Vaknade o var alldeles yr i knoppen o matt i kroppen.

Nu börjar jag att tro att det e nåt annat som e felande.

Känner mig inte speciellt förkyld eller så men nånting galet...

Vill inte bli sjuk nu...

Dom ringde förresten efter mig från jobb o undrade om jag kanske eventuellt kunde tänka mig att komma in o jobba kl:15.00 till 21.00 i kväll.

Fick lov att börja så sent som möjligt eftersom dom visste att jag jobbat hela helgen..

Men icke sa nicke...

nej, 

jag gör det inte!!!

 

Jag är mos i huvudet just nu, 

skulle man prata med mig nu så skulle man nog inte få dom smartaste eller mest intressanta orden att ta del av.

Hoppas er måndag mina kära vänner varit lite mer kreativ, 

roligare och fantasifullare än min.

 

Tydligen många som sjukat sig på denna måndag.

Like a zombie...

23 timmars jobb i helgen gör att jag just nu går omkring i mitt hus som en zombie.

Hamnade till slut här på bloggen o nu försöker jag att hitta tillbaka till mig själv igen.

 

En dundrande huvudvärk förföljer mig trots massor av kaffe o ipren.

Tänkte sova till åtminstone kl 9.00 men vad händer...

vaknade kl 08.00 o bara låg o vred o vände på mig.

Sambon har vatt flitig i helgen medan jag lyst med min frånvaro här hemma.

 

Massor med grejer har åkt till tippen o disk maskinen samma väg eftersom den vägrat att lyssna på våra kommandon ett tag.

Nu gapar ett stort hål under diskbänken istället.

Jag tänkte packa lite idag men det känns som om det inte ska bli mycket gjort här hemma för tillfället i alla fall.

Usch vad jag hatar att känna mig så här när man gjort sitt helgjobb.

Alla dessa timmar på en o samma plats med våra brukare som är ganska krävande.

 

För att ingen ska missförstå mig så vill jag först säga att jag älskar mitt jobb men det är för många timmar på en o samma gång att vara med dem.

Man fixar det liksom inte efter ett tag o ibland undrar jag hur man orkar.

Man e ju inte speciellt proffisionell när dagen börjar gå mot sitt slut.

Då gör man liksom bara det man ska göra för att allt ska bli bra för dem men sen klarar man inte mer även om man vill ge det där lilla extra.

Nåja, det känns i alla fall som om värken börjar att avta nu lite grann o efter jag skrivit färdigt här på bloggen ska jag ta en ny kopp kaffe o läsa lite nyheter här på nätet samt kolla lite bloggar som jag följer.

Isolerad från omvärlden som jag varit i helgen så kan jag behöva lite uppdatering o ladda mitt minneskort...

funkar inte det så får jag väl kolla på 

www.upphittat.se

för just nu är mitt 

"memory almost full"