E helt j-kla slut...
Igår började jag ju jobba kl: 12.30...
jobbbade med ännu en fin kollega så allt var frid o fröjd.
Mycket snack om ditt o datt eftersom det var många veckor sedan vi sågs.
Nåväl,
kollegan gick hem 19.45 o jag fortsatte med de sista sysslorna innan jag skulle gå hem kl:21.00.
Satt i godan ro för att dokumentera kvällen inför de stundande natt nissarna o morgondagens nissar förstås.
Då ringer jobbtelefonen...
hmm...
anade oråd meddetsamma...
"Tyvärr måste du stanna N...
Vi får inte in någon till natten...
K har sjukat sig"
Pew...
hade liksom inte planerat detta alls.
Vad gör man???
Så många timmar redan som jag jobbat + att vi har en på palliativ vård som man knappt vågar lämna...
Nåväl,
inte mycket att göra åt det,
satte mig ner o hade lite överrapportering med mig själv.
Värmde en kopp choklad i micron o bredde mig två mackor o flög upp i goaste fåtöljen.
Med lite mat i magen var det dags att gå första rundan...
inget att rapportera...
"klockan e 22.30 o allt e lungt"
klingade det i mitt huvud...
Herregud hur ska jag orka?
Hittade en tidning som jag förstrött började att bläddra i...
Plötsligt kände jag hur trött jag var...
gode gud måtte det komma någon snart o avlösa mig!!!
Lite snack med en anhörig som fortfarande var kvar...
hon tyckte så synd om mig.
Ska jag vara ärlig så fast att jag jobbat åtskilliga år i vården så var jag gråtfärdig...
Vid midnatt hörde jag steg i korridoren...
flög upp ur stolen för äntligen kom min avlösning!!!
Vid det laget var jag helt färdig o ville bara därifrån,
men visste ju att det skulle bli problem på morgonen med personal eftersom det e många sjuka.
Men jag måste ju sova...
måste få sova...
Men det hade tydligen fixat sig...
jag hade inte orkat ett pass till.
(I gårdagens inlägg skrev jag
"så blir min dag idag såvida inte nåt annat inträffar!!!"
det kommer jag aldrig att använda mer för ni ser ju hur det går...)
Väl ute från "himmet" fick jag vänta i 15 minuter på bussen som skulle ta mig hem.
Inget kul alls men jag kände att nattluften piggade till mig lite i alla fall.
Väl hemma igen vid 01.00 ca var jag lättad för det e inget trevligt att gå genom Malmö stad alldeles allena mitt i natten.
Bums i säng...
men vaknade 03.00 ca med en dundrande huvudvärk,
kunde varken stå,
ligga eller sitta...
det bara dundrade i huvudet.
Ipren...
massor av vatten...
sängen igen...
zzzzzz...
somnade så småningom.
Så här e det mycket ofta hos oss,
det finns helt enkelt inte folk att få in när någon e sjuk...
nåt måste vara in i helvetet fel någonstans...
om ni ursäktar uttrycket?
Hur länge orkar man egentligen???
Detta var mitt sätt att få ur mig gårdagen!!!
Tack för mig...
Kl: e 10.00 nu...
vet ni vad jag ska göra nu?
zzzzzz
_thumb.gif)
