Varje människa är en berättelse

Varje människa är en berättelse
Inte så ofta man tänker på det kanske.
Men det är ju så...
 Det kan vara lilla Agda...
hon har levt ett rikt liv hon.

Har fortfarande sina 2 barn kvar i livet,
hennes make gick dock bort i fjol och då mådde Agda inte så bra.
Men med god kontakt med sina barn så övervann hon den tiden.

Livet har förändrats en del för Agda nu,
hon klarar inte längre av sina dagliga sysslor som hon delvis får hjälp med av hemtjänsten.

Agda blir lätt arg...
lätt irriterad...
arg för att saker och ting inte längre fungerar som HON vill att de ska göra.
Irriterad för att HON vill kunna...
Vill kunna GÖRA saker som förr.
 Äldsta sonen har till och med börjat prata om att flytta???
Flytta vart?

Till ett hem sa sonen i går eftermiddags vid kaffetåren som han lyckats klämma in med "lilla mamma" mellan jobbmötena.

Vadå för hem, Agda funderar...
klart att hon vet att det finns "gamlingar" som bor på sådana och får hjälp med sina dagliga bestyr.

Men vadå...

hon vill minsann inte bo med människor som hon inte känner,
sitta med människor som hon inte känner i matsalen och äta,
sitta med människor hon inte känner och gymnastisera...
bara för att det är bra,
bra för lilla kroppen och så blir man klar i lilla knoppen.
Brrr...
Agda ryser vid tanken.

Nej, hon vill inte...

Hon vill vara här hemma,
pyssla med sin blommor,
laga sin egen mat,
gå ut när hon vill,
lägga sig när hon vill och inte när det finns tid till att
"lägga henne".

-Nu ska du lägga dig lilla Agda...

NEJ!
BESTÄMT NEJ!

Jag vill inte skriker Agda till sina barn...
Snyftar tyst...
Jag vill inte...

Mår sämre...
kan inte längre gå upp på pallen för att nå den där skålen på översta hyllan som hon bara måste ha.
Yrseln kommer och går,
ibland går hon inte ut på flera dagar...
vågar liksom inte...
Tänk om hon blir yr.
-Har du varit ute i veckan mamma, frågar sonen,
Javisst , har jag det...

Jag var nere på servicecentret och åt härliga kåldolmar igår...
och i förrgår pratade jag länge med Lis i telefon.

-Men mamma, Lis har ju varit död i ett par år nu...
Ja, 

ja, 

men då var det någon annan jag pratade med svarar Agda tyst.
Sonen tittar på matsedeln och konstaterar att det var inte kåldolmar igår...
på servicecentret.

Skorna och hennes kappa verkar vara orörda,
det är nog så att mamma inte varit utanför dörren på dagar.

Så kommer då den dagen då det inte fungerar längre och
Agda får en lägenhet på Solens vårdboende.

Nu ska vi gå och titta på din nya lägenhet lilla mamma.
Han tar Agda under armen och styr stegen mot ingången.

Personalen är jätte kära och rara mot henne när de välkomnar henne till Solens vårdboende.
Här inne hos oss lyser solen alltid det är därför vi heter som vi gör, 

förklarar en av flickorna som arbetar där.
Ja, ja...
tänker Agda...
så här blir det nu...
det här är sista resan på mitt liv.

Så här kan det nog te sig för många av våra boende,
detta är bara en uppdiktad story...
Slutet på den får ni själv tänka er,
för det finns många livsöden,
positiva eller negativa och jag vill inte avgöra denna till er.

Varje människa är en berättelse i sig! 

Lugnet i Malmö, min stadsdel förr och nu

Lugnet förr...förmodligen Gottfridsgatan

 

 

Befolkning

  De flesta av Lugnets innevånare var grovarbetare och pigor. 

 Det var oskolad arbetskraft direkt från landsbygden, 

utan anknytning till de traditionella hantverksyrkena. 

Omsättningen på bostäderna var hög.
Vindarna i de små husen hyrdes ut till dessa arbetare, ofta flera i varje rum. 

Det var dragiga utrymmen med tegeltak direkt över huvudet. 

Inga innertak, 

fruset vatten i handfatet på vintern. 

Alltså sov man i kläderna och hygienen blev eftersatt. 

Rödsot och andra tarmsjukdomar härjade befolkningen på Lugnet mer än i någon annan stadsdel. 

 Malmö hade 1865 en befolkning på ca. 22.000 personer varav 2.000 bodde på Lugnet. 

Mellan 1863 och 1882 ökade Lugnets befolkning från 2.000 till en bit över 5.000 personer.

Till höger på denna bild ligger Majorsgatan

http://www.mitthjartasmalmo.se/filmerna/volym_3/livet_pa_lugnet_1967-68/

Bakom P-huset Anna ligger Majorsgatan

P- huset Anna

Lugnet

Har suttit i ett par timmar nu och inspirerats till detta inlägg.
Har även funderat på hur de tänkte när de beslutade att riva Lugnet.
Nästan ingenting är bevarat från denna svunna tid.

För några år sedan mötte jag en dam utanför vår port, 
hon tittade lite förvirrat på mig och på huset. 
Jag frågade om jag kunde hjälpa henne på nåt vis.
Hon svarade att om jag hade tid så skulle hon vilja komma in på vår innergård och kika lite.
Hon berättade att hon bott här som barn när de ännu fanns dessa arbetarbostäder kvar.

Klart att jag hade tid, 
intresserad som jag är.

Hon visade med svepande händer över gården och pekade ut var utedassen låg och hur riskabelt det var att vistas där när råttorna smög emellan fötterna på de som besökte uthusen.

Men också hur roligt hon hade haft det som barn där det spelades boll, 
och hoppades rep.

Men vintrarna var kalla, 
riktigt kalla inomhus, 
så då fick vi sova med kläderna på.

Ännu idag när jag står på min balkong och mörkret sänker sig över innergården så är det nästan som om jag kan förnimma dessa människor, som i skydd av mörkret tassar fram i sina fotsida klänningar och med scarfsen om huvudet.
Ett besök på uthuset vill man ju inte göra reklam för så därav tassandet.
Säkert kan "min" innergård berätta mycket om hur livet var då.

 

 

Vet egentligen inte varför jag fick idén till detta inlägg, men jag tycker om historia och kan riktigt frossa i böcker eller inlägg på bloggar om hur det var förr.
Speciellt roligt är det ju att läsa om Malmö, 
som är och förblir min stad.
 
 

Kolla in dessa sidor där jag hittat min inspiration och även lånat en del bilder.

www.mittiseklet.com

http://rodamalmo.blogspot.se/