För er som inte läser så mycket om vad som händer i världen så publicerar jag denna artikel från SDS den 28/10-2012.
Joumana Haddad
författare och journalist i Libanon
Översättning från engelska: Ingrid H Fredriksson
Artikeln handlar om Libanesiska kvinnor o Joumana Haddad manar till revolt mot patriarkatet.
Dubbla budskap
Libanesiska kvinnor ska helst vara både sexiga och kyska.
Joumana Haddad manar till revolt mot patriarkatet.
Han var muslim.
Och han var gift.
Ingetdera
hindrade honom från att vara en charmerande och förträfflig älskare.
Tvärtom.
Hans heta arabiska temperament och hans lidelse till följd av
frustration i det äktenskapliga samlivet var verkligen en explosiv
kombination.
Men killen var minst sagt märklig.
Varje gång vår utomäktenskapliga
förbindelse skulle ”fullbordas” på något hotell var hans första åtgärd,
sedan han klätt av mig,
att ta ut riktningen mot Kaba.
Det brukar finnas
en pil i taket som pekar mot Mecka och visar duktiga och gudfruktiga
muslimer åt vilket håll de ska vända sig när de ber.
Och som han bad.
Varje gång det var bönetid steg han snabbt upp från
vår syndfulla bädd där han lämnat små spår av sperma för tvagning.
Sedan tog han en handduk och täckte sin nakna kropp från naveln till
knäna varefter han vände sig mot Mecka och fördjupade sig i al-Fatihah.
Efteråt kom han tillbaka,
smuttade på champagne och fortsatte sin
jordiska gärning med förnyad besjälad entusiasm.
Till en början tittade jag på honom,
häpen och road.
Jag tyckte att
det hela var ganska lustigt med en anstrykning av perverst och
subversivt:
en muslimsk gift man begår äktenskapsbrott och dricker
alkohol men håller fast vid sina dagliga bönestunder som enligt
profetens instruktion är inträdesbiljetten till paradiset.
Snart
förbyttes dock min reaktion i irritation,
och jag lämnade honom.
Jag
träffade honom aldrig mer,
men fortfarande händer det att jag
föreställer mig hur han med ändan bar gör sig redo för ”Allahu akbar”.
Att han var en ”kysk” man var han själv övertygad om.
Historien kom för mig när jag läste den vidriga nyheten om en
tunisisk kvinna våldtogs av polisen och sedan anklagades för att ha
uppträtt oanständigt och omoraliskt eftersom hon hade ”gripits” i en bil
tillsammans med sin fästman.
Att befinna sig i en bil med sin fästman
är moraliskt opassande menar alltså de som inte drog sig för att våldta.
Det finns ett arabiskt ordspråk som lyder:
Den som ska vara beskyddare
är ofta den som begår övergreppen.
Jag undrar hur många sådana dubbelnaturer det finns i arabvärlden i
dag.
Min granne är en ”god” kristen som går i mässan varje söndag och
misshandlar sin fru varje kväll.
En man,
en ”liberal” intellektuell,
klandrade mig för att ha för strikt klädsel och sedan,
när vi var på en
restaurang, ställde han till en förskräcklig scen när hans syster kom
dit iförd kortkort kjol.
En berömd vänsterorienterad romanförfattare
påstår sig försvara kvinnans frigörelse men missar aldrig ett tillfälle
att trakassera en kvinna sexuellt.
De tre är bara några exempel.
I vår kultur betraktas dygd och avhållsamhet som synonyma begrepp,
liksom frihet och depravation, speciellt när det gäller kvinnor.
Det är
Casanova–horan-syndromet.
I detta land,
Libanon,
som ska vara så
”modernt” är det fortfarande på det viset att många kvinnor förväntas
vara oskuld när de gifter sig.
I ett normalt samhälle skulle ett sådant
förhållningssätt ha uppfattats som ett smaklöst skämt.
Men det är inget
skämt,
inte i en del av världen där hedersbegreppet är knutet till det
som kvinnan har mellan benen och kvinnokroppen betraktas som manligt
område.
Men det som jag tycker smärtar mest är det faktum att kvinnor
accepterar att bli förödmjukade och kompromissar om rätten att bestämma
över sina kroppar.
När det gäller hedersmord tar mödrar ofta familjens
parti eller iakttar tystnad,
eller också släpar de sina döttrar till
gynekolog för en ny mödomshinna.
Under sekler har kvinnor manipulerats
patriarkaliskt och tvingats till förnekelse –
och mässar det de har lärt
sig av arabiska mödrar,
arabiska fäder,
samhället,
religionen,
kulturen.
Libanon ligger i botten när det gäller kvinnorepresentation i det
politiska livet men i topp i fråga om kvinnoförnedring.
Tydliga sexuella
anspelningar utnyttjas på reklamaffischer,
i tv-reklam och musikvideor.
Det finns inte en reklamfilm för ett kylskåp utan en halvnaken kvinna
som ligger ovanpå,
vilket antas locka kunder.
Jag behöver väl knappast
säga att det inte går att få se en halvnaken man som ska locka till köp
av ny soffa.
Så är det i ett land som förväxlar modernitet och frihet
med ytliga manér och där kvinnor knappt har några rättigheter.
Det finns
många fler exempel på diskriminerande beteende som är rena stenåldern i
landet som har varit Mellanösterns Schweiz.
Det faktum att en del kvinnor vågar påstå att de själva har ”valt”
att bli behandlade med sådan nedlåtenhet gör saken värre.
Det må vara
hänt om de med ”valt” menar ”förnekat” eller ”utsatts för hjärntvätt”.
För utan alternativ finns inget val och inte heller om alternativet är
att bli utfryst,
misshandlad,
fängslad eller till och med dödad.
När briserar bomben?
För det är explosivt,
det som den arabiska
kvinnan har inom sig:
förmåga,
ambitioner,
frihet,
styrka,
självförtroende –
och en ilska över allt som åläggs henne och som hon
ofta samtycker till.
När ska hon lita på att hennes rättigheter är ett
ytterst angeläget ärende?
Och framför allt,
när ska hon sluta bidra till
att det förlegade patriarkala systemet befästs?
Lösningen är att riva ner och åter riva ner,
och sedan bygga upp
igen.
Män och kvinnor tillsammans.
Det är den kampen vi behöver.
Det är
den revolutionen vi förtjänar.
http://www.sydsvenskan.se/kultur--nojen/dubbla-budskap/
