Minus, minus, minus...
kallt, kallt, kallt...
halt, halt, halt.
Kikade precis ut genom mitt fönster o konstaterade att grannarna mitt emot håller på att flytta. En man kommer ut från porten med 3 kartonger i sin famn. Styr sina steg mot lastbilen o stegar upp på rampen...
Plötsligt flyger kartongerna upp i luften o mannen faller huvudstupa.
Jag blev alldeles stum...denna j-kla kyla gör ju att allt man sätter fötterna på blir till en isgata.
Allt gick tack o lov bra för han reste sig upp en stund senare, men gned på sitt förmodligen ömma ben...
lite blåslagen kommer han nog att bli i alla fall.
Jag har själv känt benen hålla på att försvinna under mig ett par ggr denna kalla vinter.
Men peppar, peppar än så har jag lyckats hålla mig kvar.
Jag jobbar med äldre människor som ni säkert har förstått, ni som läser min blogg.
O en sak begriper inte jag...
Möter dem jämt o ständigt...
Dessa äldre människor med rullatorn i största hugg o med ett antal kassar förankrade på handtagen, kämpar sig genom snömodden, över trottoarkanter o is fläckade gator.
Fattar liksom inte vad dom ska ute att göra, att dom bara vågar.
Själv e jag ganska trött på minusgrader just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar