E jag där redan?
Jag som känner mig ganska pigg o alert o nyfiken på det mesta
(förutom värken då).
Men om jag sätter mig ner o tänker så e det nog så att det snarare smugit sig på.
Hur många ggr har jag inte stått i affären o dragit i något plagg,
funderat,
nä,
jag e nog för gammal för det.
Eller det där pälsaktiga,
som en liten piffig detalj till mina halvstövlar,
nä,
leave it,
för vad ska folk tro!!!
"Hon tror nog att hon bara e trettio".
Dom där jeansleggingsen med ett litet litet småslitet hål i,
skitsnygga enligt min mening,
nä,
leave that too,
för vad ska dina arbetskamrater tro!!!
Än så länge e det väl inget som hindrar mig att gå på puben o bli lite "rolig",
eller att ligga i solen med tuttarna i armhålan,
(nä, så farligt e det inte ännu).
Jag har alltid sagt att "jag kommer aldrig att bli tant".
Mina barn ler nog igenkännande nu tror jag.
Men när blir man egentligen tant?
Finns fenomenet tant numera?
Hur ser en tant ut?
Kanske en lite gumma med en plirig hatt på huvudet och en kappa som är uppknäppt i halsen och i handen en svart "tant" väska.
E det så?
Eller har "hon" försvunnit?
Jag för min del tror inte att hon "finns" lika mycket mer nu...
jag menar "tanter" idag klär sig mycket piffigare än förr o det e ju tidens utveckling o modet som gjort det tack o lov.
Det
bästa e ju att bara leva på å inte fundera så mycket på hur man
ska göra för å verka yngre än man e.
Då blir jag bara rädd för att det blir fel...
Blink å swisch,
nu e du tant...
eller?
Hur tänker du?
Kommentera gärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar