Vi är många miljoner tittare över hela världen som följer Downton Abbey
som lär vara den kommersiellt mest framgångsrika tv-serien någonsin.
Härligt att låta sig dränkas i skitsnygga kläder,
bra skådespeleri och
förutsägbara intriger.
Serien
börjar med Titanics undergång 1912 och har nu avancerat till tjugotalets
mitt.
Historien dundrar på långt i bakgrunden - första världskriget var
en prövning, men revolutionerna i Europa och de ganska tuffa
klasstriderna i 20-talets England har inte satt ett enda spår på godset.
Inga fackföreningar hotar
friden eftersom earlen av Granthams feodalism enbart går ut på att
hjälpa arrendatorer på obestånd.
Tjänstefolket vet sin plats och
försvarar den ursinnigt.
Svärson Tom överger sina socialistiska griller
när lord Robert ger honom ansvar för godsets skötsel.
Nej,
det mest bestialiska hotet mot civilisationen sådan vi lärt känna den kommer från ett annat välbekant håll.
Det
börjar redan i första omgången med att lady Mary nästan ligger med en
turk som lyckligtvis avlider alldeles före själva penetrationen.
Följande säsong kommer en piga och frestar lord Robert till en nästan
genomförd otrohet.
Därefter går lady Sybil och lägger sig med
chauffören.
Hon straffas med att dö i barnsäng.
För tre veckor sedan
blev den rara kammarjungfrun Anna våldtagen av en betjänt och i det
senaste avsnittet är lady Edith på smällen med en försvunnen journalist
medan lady Rose kysser en svart man.
Den urkraft som hotar
att och trygghet med fasa på slottet i Yorkshire är alltså en gammal
mytologisk bekant – den kvinnliga sexualiteten,
vaginan med tänder.
Att
toppa allt detta elände före mellandagarnas julspecial är en verklig
utmaning för en skicklig dramaturg.
Rimligen är manusförfattaren,
baron Julian Fellowes,
den rätte mannen för uppgiften.
Hur
ska det gå – ska lössläppta kvinnliga drifter störta allt vi håller
kärt i gruset? Handen på hjärtat - var det inte detta vi alla innerst
inne anade?
Texten kopierad från nedan webbsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar