Vart går dina tankar gamle man?

I ett hus i närheten av mitt bor en ensam äldre man.

Jag brukar se honom sittande i sin rullstol vid fönstret.

Han sitter ofta och tittar ut och ibland undrar jag.

Vart går dina tankar, 

gamle man?

Tänker du på flydda dagar då livet var annorlunda?

Tänker du på hur det var när du var ung och kanske hade familj och barn runt omkring dig?

Tänker du på minnena från ungdomsdagar?

Förmodligen är det så.

Tycker mig kunna se det i ditt ansikte.

Hemtjänstpersonalen kommer och går, 

och ofta har jag sett din vinkande hand emot dom när dom tar sin cykel utanför ditt fönster.

De vinkar alltid tillbaka till dig och jag får den känslan av att du är omtyckt, 

du gamle man.

I regn eller solsken sitter du där vid ditt fönster och bara väntar.

Vart går dina tankar idag, 

du gamle man?

Dagarna passerar i ett gråfärgat dis och dagarna för dig ser nog likadana ut.

När jag nu sitter och tänker tillbaka på min tid som hemtjänstpersonal

känner jag så väl igen känslan av att vara otillräcklig som personal, person och medmänniska.

Så många gånger som jag fick höra...

-Snälla du, 

du kan väl stanna en stund till eller kom upp lite senare så ska jag ta fram bullar till kaffet som min dotter har bakat.

Så många gånger som jag fick svara...

-Jag skulle gärna stannat, 

men jag är ledsen men min tid räcker inte till.

Jag minns också alltför väl de gånger som vårdtagaren avböjde dusch eller städning och hellre ville prata bort den stunden med mig.

Jag var i många fall den enda personen som de kom i kontakt med under veckorna.

Jag har full förståelse för detta och kände att det var något annat de behövde i en halv timme istället för att bli hel och ren.

En del hade ju varken släkt eller vänner som kom på besök. 

I bästa fall hade kanske någon hade en son eller dotter som kom,

stannade 15 min,

sen gick dom igen.

Mycket har jag upplevt under mina år som hemtjänstpersonal.

Både glädje och sorg måste jag ändå säga.

Men att bli gammal,

ensam,

och övergiven kanske,

är nog något av det värsta som kan hända .

Man har kanske varit väldigt aktiv som ung och nu sitter man bara där...

och väntar...

likt den gamle mannen i ett hus i närheten av mitt.